Jag har fått ett svar idag från livsmedelsverket på ett mejl som jag skickade för ett tag sedan och som handlade om hur man kommer fram till vad som är acceptabelt när det gäller tillsatser. Sedan dess har jag faktiskt hittat informationen själv på deras hemsida. Ibland ramlar man på en del intressant där. Men här är svaret:
För att pröva om tillsatserna eventuellt är skadliga görs studier på försöksdjur, till exempel råttor. Med utgångspunkt från den högsta dos av ett ämne som försöksdjuren kunnat tillföras dagligen under sin livstid, utan att skadliga effekter kan påvisas, fastställs den så kallade nolleffektdosen. Nolleffektdosen uttrycks i mg/kg kroppsvikt och dag. För att få en betryggande säkerhetsmarginal tar man sedan som regel en hundradel av detta värde och får då ADI-värdet för människa. Vissa tillsatser har ADI ”not specified”, vilket innebär att intaget av tillsatsen vid normal användning i livsmedel inte medför några hälsorisker. Det rör sig ofta om tillsatser som är ”självbegränsande”. Det är sådana livsmedel som inte går att äta om tillsatsen tillförs i för stor mängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar