fredag 19 augusti 2011

Fioruccis prosciutto crudo

De senaste inläggen har varit positiva när det gäller innehåll och idag är det samma sak och det är så roligt att skriva om det som är bra. Det är intressant och nyttigt att lära sig om sådant som inte är det och hur man undviker det, men roligt kan man ju inte kalla det. Innan jag fortsätter så ska jag säga att det handlar om lufttorkad skinka ifall någon inte hade kunnat läsa ut det av rubriken. Det är inte alltid lätt att hålla ordning på vad alla beteckningar och utländska namn betyder.

Skinka är något som jag egentligen aldrig köper och det gäller allt griskött och det handlar naturligtvis om den hemska kastreringen som för det mesta sker utan bedövning. Men för ett tag sedan så syndade jag som ni ser. Hur den här skinkans gris har blivit behandlad vet jag faktiskt inte, för trots att det här utan tvekan var en av landets (om inte landets) största stormarknader och man därför tycker att här borde det verkligen finnas resurser, så hade butiksbiträdet inga kunskaper om det här. Att det gick till på det här viset verkade nästan vara en överraskning för henne. Däremot ska hon ha heder för att hon var mycket tillmötesgående och hon skulle framföra min fråga och se vad som kunde göras.

Så innehållet är alltså bra, men vad är det i skinkan då? Jo följande:

skinka av gris
salt

Inte havssalt alltså som i Parmaskinka, men den här sorten var ändå mycket god. Som bekant så är det bara skinka från Parma som får ha det namnet. Men åter till den skinka som jag nu skriver om. Jag vill vara mycket tydlig med att det hör till undantagen att hitta så ren lufttorkad skinka. Det är i det närmaste omöjligt, så lägg den här sorten på minnet.

Eftersom jag ändå vill veta hur kastreringen har gått till, om den nu har skett (alla länder är inte så kastreringsivriga som Sverige), så ska jag luska i det här. Jag hoppas få fram något att berätta om här.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar