Ansjovis är en populär produkt, men trots det så har jag inte skrivit om det på min blogg och ändå har jag bloggat i mer än två år nu. Å andra sidan: hur skulle jag ha hunnit att blogga om allt som är populärt och som vi gillar att äta? Men nu så ska det äntligen bli av när det gäller ansjovisen i alla fall.
Som sagt var, ansjovis är populärt och vi äter det både i Janssons frestelse, på smörgås och på landgång. Men hur många av oss läser vad som finns i burken? Själv har jag faktiskt ingen aning och för det mesta använder jag ansjoviskryddade sillfiléer som i mitt tycke smakar lika gott men kostar mycket mindre. Fast det har jag i och för sig heller inte bloggat om och jag minns inte ens om jag har kollat vad de innehåller.
Det här innehåller i alla fall ansjovisburken:
skinn- och benfri ansjovisfilé beredd av skarpsill
socker
salt
ättika
konserveringsmedel E 211
kryddor (bl a kanel, oregano, muskot, peppar)
arom (nejlika)
I innehållsförteckningen informeras även om att skarpsill också heter sprattus sprattus, vilket kan vara intressant för den vetgirige. Men tillbaka till innehållet och då det E-nummer som finns med. Det heter även natriumbensoat och är inte harmlöst. Kanske kommer någon ihåg att jag har skrivit om det tidigare och det kan till och med ge astmaanfall. Kanske bör man äta mer än vad som finns i dessa små filéer för att få sådana problem, men ändå, varför ska det användas om det är farligt? Den här sillen köper jag inte igen, utan letar vidare i hyllorna efter bättre alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar