Sylt är vi inga storkonsumenter av, men äter vi tjockpannkaka så vill vi så klart ha sylt till och även om jag tror att de flesta anser att lingonsylt är godast till så är det blåbärssylt som gäller här. Som det är ibland när man handlar så var det senast återigen lite bråttom. Så det jag slängde ett öga på när det gäller sylten fick bli bärmängden, vilken skiljer enormt åt kan jag berätta. Den första burken hade endast 35 % bär i innehållet, med andra ord var det geléad saft.
Så här ser innehållet ut i sylten:
blåbär
socker
vatten
förtjockningsmedel (pektin, natriumalginat)
surhetsreglerande medel (citronsyra, kalciumcitrat)
Då ska vi se: först och främst så är det givetvis blåbären och sockret som är kravmärkta. Men lite längre ner har vi några krångliga namn. Citronsyran låter jag passera, men vad är de andra för något? Natriumalginat, alltså E 401 är salt som kommer från alginsyra. Såvitt jag kan förstå så är det inte farligt. Om E 333, alltså kalciumcitrater hittar jag inte heller något hälsovådligt.
Eftersom jag inte är till hundra procent nöjd med innehållet så skriver jag inte vem som har gjort sylten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar