Matfunderingar

Ibland börjar man fundera på en sak och plötsligt så har man hamnat någon annanstans i sina tankar och aktiviteten är i full gång. Så blev det för mig igår och snabbt kom jag in på hur vi ser på saker och hur vi prioriterar och med "vi" menar jag inte först och främst oss konsumenter, utan de som fattar beslut och ger rekommendationer om hur vi ska äta. Man näringsberäknar och kommer fram till att si och så mycket kan man äta av det och det och en gång i veckan går det bra att äta något annat och så vidare… Vart tog matupplevelsen vägen? Det där mervärdet som en god måltid har och som försvinner när vi ska stå och millimeterkolla allt vi stoppar i oss? Gör man människor en tjänst eller riskerar stressen över att råka göra ”fel” att vi kanske ger upp för att det är så krångligt att göra rätt och så får vi en än mer negativ syn än vad vi hade innan om vi har ett komplicerat förhållande till mat?

Jag vill verkligen inte försvara ett ätbeteende som till exempel tv-kocken Nigella Lawson har, men det finns ändå något befriande över det hela och jag vet att även våra svenska matprogram får kritik ibland för att de lär ut dåliga matvanor, fast jag tror faktiskt att de flesta vuxna människor förstår att det här är inte sådant som är tänkt att stå på matbordet varje dag. Dock är det värt att reflektera över vad mat ska ge utöver ett exakt näringsberäknat intag. För de flesta av oss är det en av de viktigaste njutningarna i livet och det som behövs är förmodligen inte en våg och en näringstabell till hands hemma i köket utan en sund syn på mat och ett normalt matintag. Kan vi hitta den balansgången så har vi hamnat rätt tror jag och då kanske det inte är hela världen om vi bryter mot livsmedelsverkets rekommendationer och äter vanlig ost på smörgåsen. Det måste ju för jösse namn smaka gott också!

Livsmedelsverket är vår största svenska myndighet när det gäller kostråd och bevakning av mat och dryck och samarbetar med andra EU-myndigheter. Jag är inne på deras sajt då och då och redan på hemsidan så finns det en rubrik som heter "Kostråd". Klickar man på den knappen så lyder första meningen: "Bra matvanor är en av de viktigaste faktorerna för att må bra, både nu och i framtiden". Jag kan inte hålla med mer än vad jag gör, för våra matvanor påverkar hela vårt välbefinnande. Men det är just därför som jag tror att vi måste njuta också.
Efter en kort text så följer fem punkter med viktiga råd och hur vi ska äta och som lekman ska man naturligtvis passa sig för att ha åsikter, men jag tänker trots allt ha det, för jag anser att vi har så mycket information nu för tiden, så råden borde ha uppdaterats för länge sedan. Det jag reagerar emot är att man rekommenderar nyckelhålsmärkta varor samt flytande margarin. När det gäller nyckelhålsmärkningen så innehåller alltid lågfettmat tillsatser både för smakens och för konsistensens skull. Ät hellre mindre av produkter med mer fett i som är naturliga än mer av nyckelhålsmärkta varor, såvida det inte är varor som är naturligt fria från tillsatser, det är min åsikt. När det gäller flytande margarin så är det samma sak, det har också tillsatser och det räcker att titta på margarinet så ser man att det här är inte naturligt.

Men det jag egentligen vill veta och som jag funderade på igår var det här med prioriteringar och hur man i sin iver med att ge oss bra rekommendationer tappar bort det viktiga med att maten ska smaka bra, vilket den har störst chans att göra om den är naturlig och att vår rädsla för fett gör att vi har blivit beroende av en enorm industri som ska tillhandahålla allt detta konstgjorda för att vi ska tro att vi äter bättre. Vi har under decennier blivit hjärntvättade och det har enligt min mening lett till att vi tror att det som naturen ger oss och som är naturligt, det är många gånger det som ska undvikas. För mig låter det som upp- och nervända världen.

Jag funderade också över varför många experter inte ifrågasätter det onaturliga med en E-nummerlista som är hur lång som helst. Ska vi behöva ha dessa tillsatser och ha myndigheter som hela tiden provar dem och andra nya dito för att se om vi kan äta dem utan fara för vår hälsa och för att sätta gränsvärden i de fall de klassas som hälsovådliga?

Avslutsningsvis: är det rätt ände att börja i att inte ens äta vanlig ost längre, eller är det en sund inställning till mat som istället behövs? En inställning där vi lär oss att äta normala mängder och att laga mat för att få den så naturlig, god och nyttig som möjligt? För kan vi laga mat så äter vi också bättre och då tror inte jag att vi behöver fundera lika mycket på vilka råvaror och livsmedel som vi väljer, för det kommer naturligt då vi vet vad som är bra för oss. Den diskussionen förs inte speciellt ofta. Varför?