EFSA och djurhållning

EFSA, European Food Safety Authority, arbetar bland annat med djurs hälsa och välmående. Jag skrev om EFSA häromdagen, men då när det gällde tillsatser i maten. De arbetar dock med allt som rör vår mat och du hittar mycket intressant på efsa.europa.eu, bland annat den här filmen om djur. Den är bara några minuter så ta dig gärna tiden och se den. https://www.youtube.com/watch?v=rn6pM56J0vg&list=PL77B6F5984D1D92AE

Det är mycket som påverkar hur djuren mår och det påverkar i sin tur oss när vi äter köttet från det, och även om det här är en kort film där informationen blir väldigt ytlig, så blir det ändå en påminnelse om hur galet det är att djur föds upp i djurfabriker, vilket de tyvärr ofta gör. Att kapa svansen på en gris är inte nödvändigt om den har tillräckligt med yta att röra sig på och mår bra. Vi borde alltid fråga om det kött vi köper, var kommer det ifrån, hur har djuren behandlats, hur stor yta har de att röra sig på med mera. Ställs frågorna tillräckligt ofta så måste handlarna börja ta större ansvar. Det är trots allt de som väljer vilket kött de vill sälja. Vi konsumenter har ett stort ansvar vi med, men det är inte lätt att se på en köttbit om djuret har haft tillgång till bra foder och en bra plats att sova på till exempel, eller om det har stått fastkedjat och ätit undermålig mat. Lär dig mer, både för din hälsas och djurens välmåendes skull.

E 203

Det här är en tillsats som jag inte har skrivit om tidigare, och det är ingen som man stöter på hela tiden, men bort ska den i alla fall och på goda grunder. Den 18 augusti försvinner den som E-nummer i våra livsmedel. Namnet på tillsatsen är kalciumsorbat och det har inte kunnat bevisas att det är ofarligt för vår hälsa.

Så här skriver Livsmedelsverket om tillsatsen:

"Kalciumsaltet av sorbinsyra. Sorbinsyrans salter kallas sorbater. Framställs syntetiskt. Effektivt mot jäst- och mögelsvampar och vissa bakterier. Används i sura och svagt sura livsmedel. Ämnena får användas till ost, margarin, majonnäs och dressing, läsk, saft, sylt, marmelad, gelé, torkad frukt, frukt- och grönsaksberedningar, kokta kräft- och blötdjur, konfektyrer, förpackat bröd, soppor, såser, snacks, desserter, kosttillskott m m. Se även sorbinsyra E 200.

E-nummer
E 203

Typ
Konserveringsmedel"

Eftersom den är godkänd av EU så ska den vara ofarlig så klart, men ibland så skickas ändå en liten brasklapp med, men inte här. Så här skriver Livsmedelsverket om borttagandet av E 203: https://www.livsmedelsverket.se/om-oss/press/nyheter/pressmeddelanden/kalciumsorbat-e-203-tas-bort-fran-listan-over-godkanda-tillsatser?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=kalciumsorbat&_t_tags=language%3asv%2csiteid%3a67f9c486-281d-4765-ba72-ba3914739e3b&_t_ip=178.78.235.251&_t_hit.id=Livs_Common_Model_PageTypes_NewsPage/_32e796f2-b3de-45cb-9a1a-6c192229d130_sv&_t_hit.pos=2

Där berättar de tydligt vad som gäller för att få finnas med på listan över godkända tillsatser. Men det faktum att det läggs till och plockas bort gör att jag inte känner mig hundraprocentigt trygg med alla tillsatser. Vissa är verkligen totalt harmlösa, men det finns sådana som man bör vara uppmärksam på. Det tycker jag att Livsmedelsverket kunde vara tydligare med.

Matsvar

Jag gjorde ju ett nytt försök och skrev till riksdagspartierna igen och nu börjar det trilla in svar. Så här skriver Moderaterna:

Hej!

Precis som du skriver kan vissa tillsatser eller kombinationer av tillsatser medföra hälsoproblem. Det ska så klart undvikas. Godkännandet av tillsatsämnen görs av Europeiska Kommissionen, som tar hjälp av den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa. Vi anser att det är viktigt att Kommissionen och Efsa alltid gör goda analyser av nya tillsatser och att rekommendationer för redan godkända tillsatser samt kombinationer av tillsatser kontinuerligt uppdateras, ifall eventuella hälsoeffekter, som inte kunnat förutses vid godkännandet, uppstår.

Svenska myndigheter och livsmedelstillverkare har också ett ansvar för att hålla god uppsikt över olika tillsatsers hälsoeffekter. Moderaterna har generellt sett ingen uttalad åsikt om enskilda tillsatser eller kombinationer av tillsatser i livsmedel. Om något tillsatsämne skulle visa sig vara ohälsosamt och ansvariga myndigheter inte agerar har vi alltid en möjlighet att påtala brister och driva på myndigheterna för att förbjuda tillsatser som är skadliga, men eftersom varken vi eller andra partier besitter expertkunskap bör vi låta detta bedömas just av experter. Politikens främsta uppgift är att säkerställa att reglerna för tillsatser i livsmedel är tydliga och att brott mot efterlevnaden av reglerna bestraffas.

Mvh / Jonas

Uttömmande även om man önskar att engagemanget vore större. Men jag tror att ju fler vi är som ställer frågor och visar vår medvetenhet, ju större blir också engagemanget hos våra politiska företrädare.

Inte bara tillsatser som kan vara ett problem

Nej, sannerligen inte, det finns mycket annat som kan vara ett problem med det som vi äter. Jag vill ju tro att min mat är säker och det är inte alls så att jag sitter och är stressad vid middagsbordet för att jag är rädd att jag får i mig gifter och annat. Vi måste ju äta och det är med mat som allt annat, är vi allt för oroliga så blir vi ju sjuka av den anledningen istället och hur sunt är det? Men en gnutta sunt ifrågasättande har jag tidigare sagt är bra och det håller jag fast vid. Jag är ju då och då in på Livsmedelsverkets sajt, men även andra ibland och jag läser om mat i tidningar och ser om det på TV, ja som många andra alltså.

Det händer även att jag går in på europeiska myndigheters sajter och jag gick nu in på EU:s sajt igen, för det var ett bra tag sedan. Där kan man läsa om deras förträfflighet när det gäller säkerheten angående djurhållning och livsmedelstillverkning. Man är ju nyfiken på vad de säger eftersom de står över våra egna myndigheter. De berättar att de agerar omedelbart och dessutom ordentligt om det kommer in larm om något som kan vara skadligt för vår hälsa. Det är en trygghet för oss konsumenter tillika medborgare i denna stora organisation. Jag litar dessutom på att det stämmer och jag har ingen anledning att tro att de inte skulle göra det. Vi vet vid större händelser att myndigheterna har reagerat med kraft.

Men... Jo, det brukar ofta komma ett "men" här på bloggen, så blir jag lite orolig över den här formuleringen: "EU har ett system för snabb varning – Rasff – för att skydda oss mot produkter som inte uppfyller EU:s regler för säkra livsmedel. Systemet varnar också om livsmedel innehåller förbjudna ämnen eller för höga halter av särskilt farliga ämnen, t.ex. rester av veterinärläkemedel i kött eller cancerframkallande färgämnen i livsmedel." Det här är naturligtvis otroligt viktigt och även här känner jag en viss trygghet då inga stora mängder av något hälsovådligt får förekomma, men, jag blir ändå orolig när man skriver "för höga halter". Varför tillåter man några halter alls? Sannolikt så är det så att det är svårt att garantera att det inte finns några restprodukter i ett livsmedel, fast själv så tänker jag osökt på all antibiotika som pumpas in i även friska djur. Jag tänker även på om cancerframkallande färgämnen ska vara tillåtna alls. Varför i hela friden ska vi byta färg på maten? Fundera över det här, är det sunt egentligen? Jag tycker inte det och jag funderar på hur man kan göra för att påverka mer. Jag har försökt så länge men det är så svårt trots att jag får känslan av att vi är många som delar uppfattningen att matindustrin i mångt och mycket inte är sund. Slutsats: vi behöver bli fler och vi behöver skrika högre!

Kombinationseffekten, cocktaileffekten eller samverkanseffekten

Jag kopierar in lite mer från Livsmedelsverkets sajt som kan vara intressant att läsa. Här behövs verkligen mer kunskap:

"Kombinationseffekter

När tillsatser bedöms diskuterar Efsa även om det finns en hälsorisk när flera olika tillsatser används samtidigt. Detta kallas kombinationseffekter (eller ibland cocktaileffekter). Livsmedelsverket och Efsa är väl medvetna om att kombinationseffekter i enstaka fall kan förekomma och arbetar aktivt för att öka kunskapen inom detta område.

Kombinationseffekter är alltid svåra att bedöma, det gäller inte bara för tillsatser utan även för exempelvis kemiska ämnen eller föroreningar i vår miljö. Man tar hänsyn till möjliga kombinationseffekter när tillsatserna utvärderas så långt det är möjligt. De flesta tillsatser som blandas i livsmedel har olika effekter i kroppen och risker för kombinationseffekter är då små."

På ett annat ställe på sajten kan man även läsa det här:

"Forskning om kombinationseffekter

Kemiska ämnen studeras vanligtvis ett i taget. Det finns studier där man testat vilka effekter olika blandningar av kemiska ämnen kan ge hos försöksdjur, men det är praktiskt omöjligt att testa alla de oändligt möjliga kombinationer som finns.

Den kunskap som finns idag tyder på att det är sällsynt att ämnen förstärker effekten av varandra, så kallad synergism, vid den exponering som man får via maten. Däremot bidrar alla giftiga ämnen, oavsett i vilken koncentration de förekommer, till blandningens totala "giftighet" och effekterna bör därför summeras.

För att kunna göra en helhetsbedömning behövs så mycket kunskap som möjligt om de enskilda ämnenas verkningsmekanismer och om vilka hälsoeffekter de kan ge."

Man undrar i sitt stilla sinne varför då så många helt onödiga "flufftillsatser" tillåts och varför smakförstärkare får användas på grund av att maten är så sönderprocessad. Vidare kan man undra om det verkligen är nödvändigt med tillsatser för att maten ska få en annan färg än vad den egentligen har. För egen del så tycker jag till exempel inte att "osvavlade" aprikoser ser oaptitligare ut än de orangea. Det är ofta bara en vanesak. Jag hoppas att våra svenska myndigheter och politiker tuffar till sig här och gör mer för att påverka i rätt riktning.

Tillsatser som kan vara cancerogena och sojalecitin

Kan tillsatser vara cancerogena och tillåts de i så fall? Det finns ju tillsatser som har visat sig vara det i djurförsök, men som ändå är godkända, något som Livsmedelsverket säger att det inte förekommer. Jag kopierar ett brev från dem som jag har lagt ut här tidigare:

Hej,

Här kommer sent omsider svar på frågan när det gäller hälsorisker.

Alla livsmedelstillsatser som godkänts i Europa, inklusive klumpförebyggande medel, får ett E-nummer för att visa att det är en godkänd och säker tillsats. För att en tillsats ska godkännas krävs således en omfattande dokumentation som visar att den inte är skadlig att äta. Bland de studier som är ett absolut krav är tex cancerstudier i djur. Vid minsta misstanke om cancerrisk godkänns inte tillsatser. I de guidelines som företag är skyldiga att följa för ansökan om godkännande av tillsatser ingår ett stort antal studier på celler och djur, inkl cancerstudier. Dessa studier måste göras för alla tillsatser för att visa att de inte innebär någon hälsorisk för konsumenter. Du kan gå in på EFSAs hemsida och titta i utvärderingar av olika tillsatser vilken omfattande säkerhetsdokumentation som faktiskt krävs för att en tillsats ska godkännas. Förutom dessa krav ställs en mängd andra krav av teknisk natur, tex renhet, egenskaper och stabilitet, samt hur den fungerar i livsmedlen.

Hälsningar

Nils-Gunnar Ilbäck

Att jag ramlade på detta berodde på att jag började kika efter svaret från ministerrådet, vilket jag skrev om igår. Jag hade visst fått svar, men det visade sig att personen som jag skickat till var från Livsmedelsverket och ingick i en arbetsgrupp som hade ett uppdrag åt ministerrådet. Hon i sin tur hänvisade vidare och jag fick alltså svar, men inte från rådet och jag kopierar in det igen:

Hej,
Lecitin är vanligt förekommande i naturen både i djur och växter, och finns i alla celler. Vanliga källor för framtagande av lecitin är ägg och sojabönor. Det är ett fosfor- och kvävehaltigt fettämne som tas fram genom extraktion med alkohol som sedan indunstas och renas. Huvuddelen av lecitin som tas fram är faktiskt en biprodukt när man utvinner olja ur sojabönor. Vid dessa processer används således alkohol och eter som effektivt tas bort i reningsprocessen. Man har dessutom en noggrann teknologisk kravspecifikation på produkten, alltså krav på renhet, för tex toluene–olösligt material, syra och peroxid värden, olika tungmetalller som exv arsenik, bly, kvicksilver. Att renhetskrav uppfylls kontrolleras noga och fortlöpande vid tillverkning av alla tillsatser, inklusive lecitin.

Den allmänna och vetenskapligt baserade bedömningen är att, för människor som inte är allergiska för soja eller ägg är lecitin en säker livsmedelstillsats. Man har alltså i den omfattande säkerhetsvärdering som gjorts för lecitin, och som görs för alla livsmedelstillsatser, inte funnit några negativa hälsoeffekter och man har därför inte heller satt något ADI- (Acceptabelt Dagligt Intag) värde för lecitin. Vidare har detta lett till att man inte har någon mängdbegränsning i användningen annat än den som gäller för quantum satis tillsatser.

När det gäller framställningsmetoden är det mycket riktigt så att det kan vara svårt att få fram den exakta teknologiska metoden eftersom den till varierande omfattning kan vara industriskyddad. Vad som är viktigt att veta är att när en tillsats godkänns ingår även en utvärdering av metoden för framställning, samt eventuella risker med att ämnen som ingår i processen skulle kunna komma med till den färdiga produkten. Vi har idag en europeisk myndighet EFSA (European Food Safety Authority) som ansvarar för all livsmedelssäkerhet, inklusive godkännanden av livsmedelstillsatser. Alla utvärderingar som görs publiceras i omfattande rapporter som kan hittas på EFSAs hemsida. Vill man veta mer om enskilda ämnen, utvärderingar och framställning finns här mycket information att hämta.

Hälsningar
Nils-Gunnar Ilbäck

Nils-Gunnar Ilbäck
Professor
Risk Benefit Assessment Department
National Food Agency
P.O. Box 622
SE-751 26 Uppsala
SWEDEN

Personen som har skrivit svaret är som ni ser professor och det inger så klart ödmjukhet, men jag är inte riktigt nöjd ändå och fortsätter därför att titta på det här och det blev ett mejl till Äkta vara som jag skickade tidigare idag:

Hej

Jag är som många andra intresserad av vad jag äter och försöker sedan ett antal år att rota i detta för att kunna göra bra val, vilket verkligen har visat sig vara en djungel. Hur som helst så hittade jag det här gamla brevsvaret från Livsmedelsverket och kom då osökt att tänka på er eftersom jag har läst att vissa tillsatser kan vara cancerogena, men att det än så länge bara är genom tester på djur. Eftersom svaret är tydligt med att man vid minsta misstanke inte tillåter en tillsats, så blir det för mig motsägelsefullt. Kan Äkta vara hjälpa mig att få en tydligare bild av det hela? Jag har fetmarkerat meningen som fick mig att mejla er.

Hälsningar Katharina Wallenborg

Sojalecitinsvaret

Svaret från Livsmedelsverket häromdagen har fått mig att fundera över hur svårt det är som lekman att bedöma vad som är bra och dåligt i tillsatsvärlden. Som konsument så vill jag verkligen kunna lite på både Livsmedelsverket och EFSA och till stor del så gör jag nog det, men det där tvivlet finns ändå alltid närvarande. Jag vill återigen poängtera att jag inte är fanatisk angående tillsatser, tvärtom så äter jag dem dagligen, precis som alla andra och jag går inte omkring och känner mig rädd eller så. Däremot så kan jag ibland undra över vissa hälsoproblem som jag har; skulle det vara annorlunda om vår mat vore helt tillsatsfri? Kanske inte, men vi är ju så många som har olika typer av problem och vissa har tyvärr väldigt stora problem.

I veckan så var jag på en konferens om gifter i miljön och för mig är det väldigt sannolikt att det finns kopplingar mellan gifterna och vad vi äter. Hur ska vi veta vad vi bör undvika när samverkanseffekten mellan E-nummer är mer eller mindre obefintlig och det sedan finns så mycket annat otäckt i vår omgivning som påverkar vår hälsa? Man känner ofta till en enskild tillsats, men tyvärr inte hur den reagerar med andra. Ändå tillåts de var och en för sig. Kopplar vi sedan miljögifter till E-nummer så känner i alla fall jag ett stort obehag, även om jag inte är lagd åt det dramatiska hållet och alltid ser faror och elände runt varenda hörn. Men det här tycker jag att vi borde ha mer respekt för än vad vi har.

Svar från Livsmedelsverket

Nu har jag fått svar från SLV och det var mycket mer uttömmande än för några år sedan. Här kan ni läsa vad de skriver:

Hej,
Lecitin är vanligt förekommande i naturen både i djur och växter, och finns i alla celler. Vanliga källor för framtagande av lecitin är ägg och sojabönor. Det är ett fosfor- och kvävehaltigt fettämne som tas fram genom extraktion med alkohol som sedan indunstas och renas. Huvuddelen av lecitin som tas fram är faktiskt en biprodukt när man utvinner olja ur sojabönor. Vid dessa processer används således alkohol och eter som effektivt tas bort i reningsprocessen. Man har dessutom en noggrann teknologisk kravspecifikation på produkten, alltså krav på renhet, för tex toluene–olösligt material, syra och peroxid värden, olika tungmetalller som exv arsenik, bly, kvicksilver. Att renhetskrav uppfylls kontrolleras noga och fortlöpande vid tillverkning av alla tillsatser, inklusive lecitin.

Den allmänna och vetenskapligt baserade bedömningen är att, för människor som inte är allergiska för soja eller ägg är lecitin en säker livsmedelstillsats. Man har alltså i den omfattande säkerhetsvärdering som gjorts för lecitin, och som görs för alla livsmedelstillsatser, inte funnit några negativa hälsoeffekter och man har därför inte heller satt något ADI- (Acceptabelt Dagligt Intag) värde för lecitin. Vidare har detta lett till att man inte har någon mängdbegränsning i användningen annat än den som gäller för quantum satis tillsatser.

När det gäller framställningsmetoden är det mycket riktigt så att det kan vara svårt att få fram den exakta teknologiska metoden eftersom den till varierande omfattning kan vara industriskyddad. Vad som är viktigt att veta är att när en tillsats godkänns ingår även en utvärdering av metoden för framställning, samt eventuella risker med att ämnen som ingår i processen skulle kunna komma med till den färdiga produkten. Vi har idag en europeisk myndighet EFSA (European Food Safety Authority) som ansvarar för all livsmedelssäkerhet, inklusive godkännanden av livsmedelstillsatser. Alla utvärderingar som görs publiceras i omfattande rapporter som kan hittas på EFSAs hemsida. Vill man veta mer om enskilda ämnen, utvärderingar och framställning finns här mycket information att hämta.

Hälsningar
Nils-Gunnar Ilbäck

Nils-Gunnar Ilbäck
Professor
Risk Benefit Assessment Department
National Food Agency
P.O. Box 622
SE-751 26 Uppsala
SWEDEN