När man funderar på mat och vad som finns i den och att vi använder oss av så många tillsatser så är det inte långsökt att tänka att vi även har blivit lite blinda för annat också. Det jag tänker på är miljögifter och djurfoder samt antibiotika till djur bland annat. Det är naturligtvis inte så att det sprutas in direkt i maten, men det kommer ändå in i vår kropp via det vi äter på grund av att det tar sig in i köttet. I Sverige så får man inte ge en hel grisfarm antibiotika i förebyggande syfte, men det görs i andra länder. Köper vi då kött från dessa producenter så får vi i oss sådant som vi sannolikt inte alls har någon lust till. Men låter vi bli att köpa köttet? Nej, uppenbarligen inte, för det säljs ju. Förmodligen så tänker vi inte ens på det när vi går och handlar, ofta under stress.
Galna kosjukan var ingen kosjuka utan ett resultat av dåligt foder. Man använde kadavermjöl i fodret, något som EU sedan förbjöd. Där kan man tala om att snålheten bedrog visheten. Det finns så otroligt mycket fusk inom livsmedelsindustrin och det är vi konsumenter som betalar med vår hälsa. En annan sak är som sagt var också alla miljögifter som finns. Det reagerar visserligen många emot men det är en svårknäckt nöt, fast jag tror faktiskt att det finns ett samband mellan att vi så lätt accepterar det onaturliga i maten och att omfattningen på gifterna har blivit så stor. Det är en viktig anledning att vara skeptisk till tillsatser i maten, det ena ger lätt det andra och till sist så har vi tappat kontrollen. Ju mer onaturligt som vi vänjer oss vid, ju mer blir det tyvärr.
Tillsatser är livsnödvändiga hävdar vissa. Jag håller inte med. Det som vi inte kan äta naturligt kanske vi till och med klarar oss utan och risken är alltså att har vi accepterat det ena så slinker även det andra lätt med. Poängteras ska dock att det är skillnad på de E-nummer som tillsätts. Vissa är med stor sannolikhet hälsovådliga, andra alldeles harmlösa. Men som konsument så är det inte så lätt att skilja på den ena och den andra tillsatsen. Brist på öppenhet inom livsmedelsområdet är också ett aber då det är otroligt svårt att få fram fakta. Inte ens Livsmedelsverket är villiga att svara på frågor alla gånger och i andra fall så har de inte ens svaret. Vem ska då hjälpa oss om inte vår egen myndighet kan eller vill? Många höjer sina röster kring de här frågorna, men det går alldeles för sakta. Det är en av anledningarna till att jag har mejlat politikerna om tillsatser i maten och frågat dem vad de gör för att minska dessa. Hälften ungefär har svarat och alla svar som har kommit hittar du på min blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar