Till surimitillverkarna

Det blev ett mejl till företaget som gör de jättegoda surimiarna. Så synd att de har difosfater i dem.

Good morning,

I have bought your surimi premius twice now and it’s the tastiest I have eaten. Nevertheless it won’t be a third time due to the additives. Couldn’t you really replace the disphosphates with something else as they are proved insanitary? Do you have any plans to change the content in your surimi?

Regards, Katharina Wallenborg


På Livsmedelsverkets sajt står det inget om att de är hälsovådliga, men det brukar inte göra det så därför går jag ofta in på till exempel Äkta varas sajt. Det är en förening som jag själv har besökt och vågar gå i god för att de är seriösa. Så här står det förresten på livsmedelsverket.seom E 450:

Gäller Dinatriumdifosfat, Trinatriumdifosfat, Tetranatriumdifosfat, Dikaliumdifosfat, Tetrakaliumdifosfat, Dikalciumdifosfat och Monokalciumdifosfat. Framställs ur fosforsyra. Ämnena används som stabiliseringsmedel, för att förbättra konsistensen och för att binda vatten. Difosfaterna används också som bakpulver. Di-, tri- och polyfosfaterna får, tillsammans med fosforsyra och fosfater (E 338–341), användas i en lång rad livsmedel, t ex vissa ostar, glass, desserter, kakor, soppor och såser, frukostflingor, kött- och fiskprodukter och djupfryst fisk.

Matsvinn i Sverige

Det här är en ständigt aktuell fråga, så även om jag har bloggat om matsvinn några gånger tidigare så känns det som att man inte nog kan trycka på hur viktigt det är att tänka på vad vi kan äta och inte kasta. Vissa saker är svåra att förstå, och att människor kastar så mycket mat är en av dem. Givetvis så tar vi alla det säkra före det osäkra och ingen vill bli sjuk av det vi äter. Men det är en sak, det andra är ren nojighet eller överdriven rädsla. Sådant kan man jobba bort. Det tjänar både den privata ekonomin och miljön på.

Det där med pengar borde vara en större drivkraft för oss, för vem vill inte ha mer av den varan. Visste du att ett hushåll kan spara mellan 3 000 - 6 000 kronor om året (Livsmedelsverket) på att ta tillvara sina matrester och att inte köpa på sig mer än man äter och dricker? Det är dessutom för många i underkant och ofta kan vi spara ännu mer pengar. Det är något att fundera över när vi tycker att det är för mycket månad jämfört med pengar.

Tänk på att också ha kallt i kylskåpet, 4 grader rekommenderas. Då håller mycket av dina livsmedel i flera dagar till. Lär dig mer om hur du tar tillvara på matrester. Kanske kan de till och med bli till nya maträtter. Det finns massor som man kan göra. Bland annat har Livsmedelsverket en hel del tips kring hur man sparar pengar och miljö. https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/miljo/ta-hand-om-maten-minska-svinnet/tips-minska-matsvinnet Lycka till!

Alla E-nummer

Har du någon gång undrat vad alla E-nummer betyder, var de kommer ifrån och vad de används till? Den här listan är från Livsmedelsverket och här finns de alla uppradade och du kan klicka på varje nummer och få mer information: https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/tillsatser-e-nummer/sok-e-nummer

Sedan kanske du vill veta ännu mer, men det är dessvärre svårare. Även om man kontaktar Livsmedelsverket självt så är det inte allt som de vet eller delar med sig av. Som bekant så finns det mycket tvivelaktigt kring vissa tillsatser och vill man veta mer kring dessa och dess framställning så stöter man ofta på patrull. Men listan som sådan är bra och informativ så kika gärna på den om du är nyfiken på olika tillsatser.

Nitrit eller inte?

Så här till jul så äter vi sannolikt en hel del nitrit då vi konsumerar stora mängder skinka och korv. Kanske är det inte hela världen, i alla fall inte om man har en mer normal processad köttkonsumtion resten av året, men ändå, det är värt att fundera över om vi tycker att det är okej att äta nitrit eller inte. Jag sökte på webben och så här säger man på Äkta varas sajt:

Jag sökte på ”tillsatsfri julmat” på webben och hittade det här på Äkta varas sajt om nitrit:
FAKTA: Natriumnitrit (E250)

Är den vanligaste formen av nitrit.
• Funktion: Konserveringsmedel som hämmar tillväxten av den farliga bakterien Clostridium botulinum i köttprodukter, men som också förändrar smaken och gör att köttet behåller sin rosa färg.
• Framställning: Biprodukt vid renframställning av nitrat ur chilesalpeter.
• Användningsområde: Används i blandning med koksalt, kallat nitritsalt, till charkuterivaror.
• Kända hälsorisker: Omdiskuterat ämne med cancereffekt i vissa djurförsök. Tillåts därför inte av Krav.

Jag läser vidare på Livsmedelsverkets sajt och så här säger de bland annat om tillsatsen:

Är det farligt?

Nitrat och nitrit kan omvandlas till kväveoxid i kroppen. Kväveoxid har positiva egenskaper som att sänka blodtrycket, öka syreupptagningen och skydda mot magsår.

Nitrat och nitrit kan dock vara skadligt i höga doser och kan även orsaka methemoglobinemi, ett akut tillstånd där syretransporten i blodet försämras. Detta tillstånd är mycket ovanligt, och mängderna vi normalt får i oss är långt under de mängder som man har sett orsaka methemoglobinemi. Risken att utveckla methemoglobinemi gäller i första hand spädbarn.

En annan potentiell fara är att nitrosaminer skulle kunna orsaka en förhöjd cancerrisk. Risken är omdebatterad och det har inte gjorts några studier på människor där man har kunnat fastställa att de nitrosaminer som bildas i maten är cancerframkallande.

Riskerna med nitrat, nitrit och nitrosaminer i livsmedel är vad vi vet idag alltså små, givet de låga halter av ämnena vi normalt får i oss.

Matfusk

Visste du att det ofta finns kriminalitet bakom matfusk? Det är säkert inte något som man tänker på när man hör ordet matfusk. Det är ju illa nog med fusk, men ännu värre när det finns kriminella nätverk bakom. Men vad gör då dessa nätverk? Det kan handla om kontroll av olivolja där det är italienska maffian som styr och ställer. Resultatet för oss konsumenter är olja av sämre kvalité. De till och med smaksätter rapsolja och säljer den som olivolja. Det handlar ofta om ligor som sysslar med människohandel och droger, alltså den smutsigaste marknaden av alla.

Hur som helst, kanske har du läst om falsk oxfilé eller också så har du köpt oxfilé som inte riktigt har känts som sådan. Du kan ha råkat köpa fläskfilé som har varit färgad, för sådan har sålts. Sanslöst säger jag bara.

Men även flingor märks om och sedan blir de plötsligt ekologiska. I Kina så finns det till och med fabrikstillverkade ägg, alltså inte ägg värpta av hönor utan människotillverkade.

Men det finns hopp, i alla fall enligt Livsmedelsverket, vilka ska utbilda 200 inspektörer för att förbättra kontrollen av matvarors innehålls- och ursprungsmärkning.

Nu ska man ju vara medveten om att detta inte bara rör Sverige eller Europa, utan hela världen och när det gäller matfusk så har det faktiskt förekommit i "alla" tider. Det är inget nytt, men metoderna blir så klart mer raffinerade.

E-nummer och hälsa

Det är några månader sedan nu som jag såg något i tidningarna när det gäller kopplingen E-nummer och hälsa. Men nu lusläser jag så klart inte alla pappers- och webbtidningar, så jag kan så givetvis ha missat något. Det som däremot slog mig nu när jag satt och tittade på tidigare blogginlägg och artiklar var att det kan gå ganska långt mellan varven när det gäller diskussionerna om vad vår mat innehåller för tillsatser. Det är mer prat om fett, kolhydrater och socker. Inget fel i dessa diskussioner (förutom när de spårar ur så klart), men vissa tillsatser är det mer eller mindre omöjligt att undvika och det är det sällan som någon lyfter i debatten. De som borde föra vår talan, vilket de till och med finns till för, är ju Livsmedelsverket, men de smeker gärna mattillverkarna och handeln medhårs. Det är nog något som jag alltid kommer att vara lika förundrad över.

Men det finns trots allt många som jobbar för renare mat och som tror på att det både går att tillverka och sälja sådant. Tyvärr så är de här livsmedlen ganska så dyra ibland, men inte alltid och för oss konsumenter så gäller det att lära oss mer och att faktiskt ta tid till att läsa vad maten innehåller. Jag lovar att du utöver de där dyra produkterna även kan hitta mat som inte kostar ett öre mer trots att fluffet och annat är borta. Exempel är senap, färskost och grädde. Som sagt var, några exempel bara, men det finns mycket mer.

Hjälp så länge till att påverka genom att fråga och ha synpunkter också och det både till handeln och livsmedelstillverkarna och inte minst till myndigheter och politiker. Blir trycket större där så måste de beslutande lyssna, men så länge som maten inte är en högstatusfråga och intresset hos många obefintligt, så kommer lyssnandet inte att vara större än vad de anser nödvändigt tyvärr.

Färskost och recept

Efter gårdagens blogginlägg så kikade jag in på en annan stor receptsajt och gjorde samma sökning, alltså så sökte jag på färskost och på en stor färskoststillverkare. När jag bara sökte på färskost 338 träffar, men på det kända ostmärket så blev det 87 recept. Mycket bättre än på den andra sajten. Fast jag är fortfarande fascinerad över att man rekommenderar vissa sorter framför andra. För mig är det faktiskt smygreklam.

Men ska man leta efter recept med färskost så finns det alltså en poäng att göra olika sökningar, för då får man många fler träffar, sedan så är det ju bara att byta ut ostsorten till en tillsatsfri. Jag har inte tänkt så mycket på det här tidigare, men fortsättningsvis så ska jag göra det när jag letar efter nya recept.

Att hitta recept och laga mat gör för övrigt att vi får i oss färre tillsatser, både hälsovådliga och flufftillsatser som bara gör att tillverkarna tjänar pengar.

Mejl till Livsmedelsverket om samverkanseffekten

Så här ser mejlet ut som jag skickade till Livsmedelsverket. Det är ju märkligt att en av våra största myndigheter inte har mer information att ge om denna så viktiga fråga. Det ska bli spännande att se vad de svarar.

Hej,

Jag ville veta mer om samverkanseffekten och sökte därför på er sajt. Jag fann lite information som avslutades med dessa rader:

Vad gör Livsmedelsverket?
Livsmedelsverket deltar bland annat i ett EU-finansierat projekt, som har till syfte att uppskatta hur mycket av en grupp bekämpningsmedel som konsumenten utsätts för och om det är någon hälsorisk.

Tyvärr är ingen uppdatering gjord efter november 2011 och det finns som ni ser ingen information om vad ni gör och har gjort i projektet. Vad har hänt och har Sverige lyckats driva på att mer ska göras för att få fram kunskap på det här området?

Hälsningar Katharina Wallenborg

Samverkanseffekten

Jag sökte på det ordet på Livsmedelsverket och hittade lite, med betoning på lite, information om detta. Avslutningsvis så stod det så här:

Vad gör Livsmedelsverket?

Livsmedelsverket deltar bland annat i ett EU-finansierat projekt, som har till syfte att uppskatta hur mycket av en grupp bekämpningsmedel som konsumenten utsätts för och om det är någon hälsorisk.

Sidan är inte uppdaterad sedan mer än 3 år, så vad som har hänt vet jag inte, men det ska jag ta reda på. Däremot så kan jag berätta att samverkanseffekten handlar både om vad vi äter och annat som vi i naturen kommer i kontakt med. Det finns viss forskning, men den är begränsad. Det är självklart svårt att forska på sådant här eftersom det är så otroligt mycket som finns i form av gifter som sedan kombinerar sig med de tillsatser som finns i maten, men det vore ändå önskvärt att mer gjordes då det är så otroligt viktigt och vår hälsa går inte i repris. Håll utkik på bloggen, för jag kommer att skriva mer om detta.

Godkända E-nummer

Vilka tillsatser godkänns och blir så kallade E-nummer (godkända av EU)? Ja alldeles för många enligt mig och enligt många andra också för den delen. Många E-nummer är starkt ifrågasatta både av oss vanliga människor och dem med utbildning och specialkunskap. Inte konstigt när man läser mer om dem, både hur de framställs och av vad i vissa fall. Sedan så finns det ju dem som inte är mycket att orda om, som till exempel E 150 vilket inte är något annat än upphettat socker.

Men, det finns de som är mindre trevliga och trots det så godkänns de. Så här skriver Livsmedelsverket på sin sajt:

"I livsmedel får bara tillsatser som är godkända användas. För att en tillsats ska godkännas måste den till exempel vara av värde för konsumenten eller nödvändig för livsmedlets hantering. Att en tillsats finns med i E-nummernyckeln innebär inte att den får användas i alla livsmedel. För att veta vilka tillsatser som är godkända i ett specifikt livsmedel måste man titta i lagstiftningen."

Jag har skrivit om detta tidigare, men anser att det tål att upprepas, för i de flesta fall som det finns ett E-nummer tillsatt så är det inte till nytta för konsumenten, men däremot för producenten, inte minst ekonomiskt och det är ju den största anledningen att använda dessa tillsatser. Vissa E-nummer behövs som sagt för hanteringen och min fasta övertygelse är att man i många fall skulle klara hanteringen ändå. Det finns ju trots allt producenter som går emot strömmen och gör sina livsmedel tillsatsfria och det fungerar ju. Synd bara att inte fler gör det.

Kortvarig lycka!

Ja så kan man uttrycka det om man vill vara lite dramatisk i sammanhanget. Jag talar nämligen inte om något annat än ett pressmeddelande. Idag gick Livsmedelsverket ut med följande meddelande: http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Pressmeddelanden/Krav-pa-information-om-allergener-i-butik-och-pa-restaurang/

Åh, vad bra tänkte jag när jag började läsa, äntligen så vill man varna för allergener som finns tillsatta som olika E-tillsatser i vår mat. Men icke! Det man vill varna för är visserligen sådant som kan få väldigt allvarliga konsekvenser för någon med allergi, men det är råvaror till största delen som pressmeddelandet rör. Visserligen finns svaveldioxid och sulfit med på listan, men ändå. När ska SLV våga ta steget fullt ut och varna även för E-tillsatser som kan ge reaktioner? Man kan visserligen läsa om sådant på sajten som de har, men jag vill se en riktig debatt i frågan där de verkligen tar sitt uppdrag på allvar när det gäller att företräda oss konsumenter.

Det intressanta är att man bland annat hänvisar till etiska skäl för att inte äta vissa saker och för mig handlar tillsatser i allra högsta grad om etik. Jag är inte alls rädd för alla tillsatser, även om jag har stor respekt för ett antal av dem, men jag vill inte betala för kemiskt framställt fluff istället för riktiga råvaror. Det är etik ur mitt perspektiv.

För att avsluta med att kommentera mitt inlägg från gårdagen så vill jag än en gång påpeka vikten av att fråga våra politiska företrädare vilken inställning de har till vår mat. Vi ska alla rösta inte bara en, utan två gånger och här har vi stor makt om vi ser till att utnyttja den.

Svar från Livsmedelsverket

Nu har jag fått svar från SLV och det var mycket mer uttömmande än för några år sedan. Här kan ni läsa vad de skriver:

Hej,
Lecitin är vanligt förekommande i naturen både i djur och växter, och finns i alla celler. Vanliga källor för framtagande av lecitin är ägg och sojabönor. Det är ett fosfor- och kvävehaltigt fettämne som tas fram genom extraktion med alkohol som sedan indunstas och renas. Huvuddelen av lecitin som tas fram är faktiskt en biprodukt när man utvinner olja ur sojabönor. Vid dessa processer används således alkohol och eter som effektivt tas bort i reningsprocessen. Man har dessutom en noggrann teknologisk kravspecifikation på produkten, alltså krav på renhet, för tex toluene–olösligt material, syra och peroxid värden, olika tungmetalller som exv arsenik, bly, kvicksilver. Att renhetskrav uppfylls kontrolleras noga och fortlöpande vid tillverkning av alla tillsatser, inklusive lecitin.

Den allmänna och vetenskapligt baserade bedömningen är att, för människor som inte är allergiska för soja eller ägg är lecitin en säker livsmedelstillsats. Man har alltså i den omfattande säkerhetsvärdering som gjorts för lecitin, och som görs för alla livsmedelstillsatser, inte funnit några negativa hälsoeffekter och man har därför inte heller satt något ADI- (Acceptabelt Dagligt Intag) värde för lecitin. Vidare har detta lett till att man inte har någon mängdbegränsning i användningen annat än den som gäller för quantum satis tillsatser.

När det gäller framställningsmetoden är det mycket riktigt så att det kan vara svårt att få fram den exakta teknologiska metoden eftersom den till varierande omfattning kan vara industriskyddad. Vad som är viktigt att veta är att när en tillsats godkänns ingår även en utvärdering av metoden för framställning, samt eventuella risker med att ämnen som ingår i processen skulle kunna komma med till den färdiga produkten. Vi har idag en europeisk myndighet EFSA (European Food Safety Authority) som ansvarar för all livsmedelssäkerhet, inklusive godkännanden av livsmedelstillsatser. Alla utvärderingar som görs publiceras i omfattande rapporter som kan hittas på EFSAs hemsida. Vill man veta mer om enskilda ämnen, utvärderingar och framställning finns här mycket information att hämta.

Hälsningar
Nils-Gunnar Ilbäck

Nils-Gunnar Ilbäck
Professor
Risk Benefit Assessment Department
National Food Agency
P.O. Box 622
SE-751 26 Uppsala
SWEDEN

Framställning av sojalecitin

Hur tillverkas sojalecitin egentligen? På nätet kan man läsa följande:

"I framställningen av Sojalecitin används bensin (Extraktionsbensin, Hexan) som är ett lösningsmedel som används flitigt idag i matprodukter. Den största mängden bensin får vi troligtvis genom sojaprodukter som sojalecitin, sojaolja och sojaprotein. Hela sojaindustrin är uppbyggd runt bensin. Processen syftar till att mala sojabönorna och blanda mjölet med varmt vatten och bensin, för att dra ut vad man vill ha eller förändra egenskaper. Sedan försöker man driva av bensinen genom upphettning. Men just sojalecitin är värmekänsligt och tål ingen värmebehandling, varför just denna sojaprodukt kan väntas innehålla högre bensinrester än andra sojaprodukter."

På ett annat ställe hittar jag den här beskrivningen:

"Den största mängden bensin når oss sannolikt med sojaprodukter som sojaolja, sojaprotein, sojalecitin etc. Sojalecitin är ett kapitel för sig. Sojaindustrin är uppbyggd runt bensin. I princip mal man sojabönorna och blandar mjölet med varmt vatten och bensin. Då återfinns en del av sojan in vattnet som skiktar sig mot bensinen, där andra delar av sojan återfinns. Sedan försöker man driva av bensinen genom upphettning. Men just sojalecitin är värmekänsligt och tål ingen värmebehandling, varför denna sojaprodukt kan väntas innehålla höga bensinhalter."

Ovanstående två citat är ganska lika varandra men verkar inte ha med varandra att göra. Jag letar vidare:

"Sojalecitin är nog det värsta som vi har i margariner. För att dra ur lecitinet ur sojabönan används extrationsbensin (hexan), dessutom finns aceton med i framställningen. Undvik alltid alla produkter som innehåller sojalecitin."

Ytterligare kommentar:

"Sojabönorna skalas, torkas och mals till pulver som avfettas med flyktiga lösningsmedel, t. ex. hexan eller metanol (träsprit). Det borttagna fettet centrifugeras så att den flytande delen kan gå vidare och raffineras till sojaolja."

Vad säger då Livsmedelsverket om framställningen? Ja när jag för några år sedan mejlade och frågade så fick jag det här svaret:

Hej Katharina!

Angående tillverkning ber jag dig att själv gå ut på nätet "google" och söka dig fram.

Doris Rosling
Upplysningen

Verket bör ju vara väl medvetna om vad som står om framställningen på nätet, så indirekt bekräftar de ju ovanstående. Tyvärr så har jag skrivit och sökt information om annat och detta har fallit bort, men nu kommer jag att fortsätta rota i frågan tills någon med ansvar ger mig ett berättigat svar. Jag precis som andra konsumenter äter den här tillsatsen och då bör jag kunna få svar om den om jag frågar. Jag lovat att återkomma om det här snart igen.

Livsmedelsverkets svar om fläskytterfilé

Den 25 januari så gjorde jag ett inlägg om fläskytterfilé. Jag mejlade eftersom jag ville veta deras åsikt om att fläskkotlett säljs som filé.

Här är mitt mejl till dem:

Hej,

Som konsument så stöter jag oftare och oftare på namnet fläskytterfilé. Jag har frågat ett par handlare varför de kallar benfri kotlett för filé och får bara bortförklaringar till svar. Jag har även gått in på er sajt för att läsa om det här, men jag får endast en träff på fläskytterfilé och det är ett dokument om luncher i Jönköpings län och inget om namnet som sådant. Hur ställer ni er till denna falska marknadsföring? Köttet har dessutom tillsatser, sannolikt eftersom det inte är filé egentligen och alltså är segt. Som kund blir jag väldigt irriterad på att man får göra så här. Vet ni om någon har gjort en anmälan i just den här frågan?

Hälsningar Katharina Wallenborg

Och här är deras svar:

Hej,

Beteckningen fläskytterfilé anses allmänt vedertaget inom branschen, men eftersom konsumenten i allmänhet inte vet att fläskytterfilé = benfri kotlett, anser Livsmedelsverket att den ytterligare beskrivningen benfri kotlett behövs i anslutningen till fläskytterfilé för att konsumenten ej ska tro att fläskytterfilé = fläskfilé.

Om du vill anmäla att du blivit vilseledd av märknignen på en vara kan du vända dig till miljökontoret- eller motsvarande - i den kommun där du köpt varan. Telefon och adresser till landets kommuner http://kli.eniro.se/query?what=kli&mnty_id=3&tpl=kli_front.



Vänliga hälsningar,

Anna

Livsmedelsverket om fläskytterfilé

Jag är nyfiken på vad Livsmedelsverket tycker om att man kallar kotlett för filé. Verket brukar ju reagera på lur så att säga och det här är ju både att lura och vilseleda i allra högsta grad. Jag ska skicka ett mejl till dem och ställa lite frågor och så här ser det ut:

Hej,

Som konsument så stöter jag oftare och oftare på namnet fläskytterfilé. Jag har frågat ett par handlare varför de kallar benfri kotlett för filé och får bara bortförklaringar till svar. Jag har även gått in på er sajt för att läsa om det här, men jag får endast en träff på fläskytterfilé och det är ett dokument om luncher i Jönköpings län och inget om namnet som sådant. Hur ställer ni er till denna falska marknadsföring? Köttet har dessutom tillsatser, sannolikt eftersom det inte är filé egentligen och alltså är segt. Som kund blir jag väldigt irriterad på att man får göra så här. Vet ni om någon har gjort en anmälan i just den här frågan?

Hälsningar Katharina Wallenborg

Hjälp till och påverka det här. Inte kan det vara rätt att man får hitta på ett annat namn och bara för att "alla andra" också gör det så blir det inte mer rätt. Men det känns som att det är den attityden som man har intagit.

Före detta olagliga fosfater

Säkert har du stött på fosfater i flera av de livsmedel som du äter. Det finns flera olika sådana som är godkända som tillsatser och E 450 och E 451 är två av dem. Innan vi gick med i EU så var de förbjudna i Sverige, men nu ser Livsmedelsverket dessa som tillräckligt harmlösa för att inte vara något problem att ha som godkänt E-nummer. Inte för att de kan bestämma ditten och datten då EU är den stora maktfaktorn, men de skulle kunna göra väsen av det om de ville.

Hur som helst så ramlade jag på en artikel i dagens SvD när jag skulle kolla lite om fosfor, så jag rekommenderar dig att läsa den om du inte redan har gjort det: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fosfat-ett-underskattat-hot_8804828.svd Dock är det för mig en motsättning att man drabbas på grund av låg inkomst. Snabbmat är mycket dyrare än hemlagat, så det är uppenbarligen något annat som gör att vissa får i sig för stora mängder, men så här skriver man alltid tyvärr. Däremot så är artikeln i övrigt väldigt informativ.

Snälla konsument, hjälp till att ifrågasätta. Självklart så kan vi låta bli att äta sådant som vi inte vill ha, men när mer eller mindre all mat är proppfull med diverse tillsatser så finns det inte ens alternativ ibland att välja. Vi ska betala för mat, inte kemiska E-nummer framtagna på laboratorier.

Julskinka

Nu kan man som jag skrev nyligen köpa julskinka utan nitrit om man väljer KRAV-märkt eller om man som tidigare hittar någon lokal handlare som säljer nitritfri skinka och har man letat med ljus och lykta så har det alltså hjälpligt gått att hitta sådan skinka förr, men få har sålt den på grund av bland annat Livsmedelsverket. Affärerna har inte velat ta in den och slakterierna har inte velat sälja nitritfri skinka. Det här är bevis för hur långt det kan gå i hysterin om vad vi kan och bör äta, vad som är farligt och att tillsatser är ett måste. Jo, många hävdar faktiskt det. Jag säger inte emot att vissa kan vara försvarbara, men jag kan ändå känna att många går för långt i sin argumentation. Ska jag vara helt ärlig så anser jag att all mat bör och ska kunna göras utan E-nummer. Sådana alternativ ska finnas och sedan ska det vara upp till mig att bestämma vilket jag vill äta.

Som med många andra saker så har just E-nummer blivit en självklarhet och något som de flesta tyvärr inte ifrågasätter. Påivrarna för tillsatser hävdar också gärna att det går för långt och att tillsatser är en nödvändighet. Tänk att den mat som vi äter inte kan ätas naturlig längre. Visst är det fascinerande att det som man har levt på fram tills nutid inte är ätbart utan konstgjorda tillsatser längre. Har vi blivit så blinda för det här så att vi reagerar på det naturliga istället för tvärtom? Nog känns det så när man hör debatten ibland.

Svensk kött och plockgodis

Idag tänker jag länka till en artikel som jag fick tips om på facebook. Den handlar om Livsmedelsverkets rekommendationer och hur snett det kan bli när fokus är på fel saker. Den är väl värd att läsa och ger en en och annan tankeställare: http://www.smp.se/ledare/livsmedelsverket-fortsatter-att-jaga-bonder(4032934).gm

Ja, varför fokuserar man på mat istället för godis när man vill förbättra hälsan hos oss svenskar? Varför lyfter man inte fram det negativa med utländsk kött istället för att försvåra för våra svenska köttbönder? Hur mycket vi äter är också något som självklart är ett stort problem, både för vår hälsa och för miljön så givetvis borde det få mer utrymme i debatten när man pratar om dessa frågor. För övrigt så är jag ytterst kritisk till att tala om för människor vad de ska äta, det är var och ens eget val. Däremot så ska kunskap ges så att man kan ta välgrundade beslut, men det är en annan sak.

Det är intressant att en politiker från ett riksdagsparti går ut och kommenterar Livsmedelsverket på det här sättet, men en eloge till Patrik Davidsson för att han gör det. Verket kostar pengar och jag vet ju hur svårt det kan vara att ha med dem att göra efter alla år med bloggen då jag har frågat både det ena och det andra och när jag har läst om vad de jobbar för och haft funderingar kring detta.

Som alltid är det ofta det som är politiskt korrekt som sägs, inte det som är det vettiga. Det är Livsmedelsverket bevis för.

Kaliumsorbat

Jag kikade på bloggen och såg att jag faktiskt hade skrivit om kaliumsorbat flera gånger genom åren, men inget om hur det egentligen framställs. Nu har jag mejlat till livsmedelsverket för att höra om de kan svara på den frågan. Jag har märkt att det är svårt att få sådana svar från verket ibland, men jag gör ett nytt försök.

Mitt mejl till slv.se:

Hej,

Jag undrar om ni kan berätta hur kaliumsorbat tillverkas och vad det är som gör att vissa kan få reaktioner av det? Undrar även om det inte finns något bättre alternativ som konserveringsmedel?

Hälsningar Katharina Wallenborg

För mig handlar det inte bara om vad en tillsats eller ett livsmedel innehåller utan även hur det har tillverkats. Den processen kan nämligen påverka livsmedlet på olika sätt. Tyvärr är våra svenska myndigheter inte direkt framåt när det gäller att ge denna typ av information, så man får anstränga sig lite om man vill veta sådant. Jag hoppas att jag snart ska kunna publicera ett bra svar.