Matsvinn på bufféer

Det talas en hel del om matsvinn i skolkök, hemma hos människor i deras privata kök, i affärer och även på restauranger, men sällan om hur människor beter sig när de äter buffé. Jag kryssar ibland och det går inte att undvika att se hur många plockar på sig och sedan bara lämnar maten. Det är för mig ett obegripligt beteende. Det man lägger på tallriken äter man väl upp? Annars så är det ju bara att gå en vända till. Självklart så är det ibland svårt att undvika att kasta något alls. Ingen är heller perfekt och det är lätt att ta lite extra när något ser gott ut. Det man tog kanske heller inte smakade så bra, eller också så blev man plötsligt så mätt så det tog stopp. Men jag är ändå övertygad om att det mesta som kastas skulle kunna undvikas.

Matsvinn är en stor miljöbov och när det gäller bufféer så ska ju någon betala för allt som kastas och det blir de andra gästerna, vilket även det är en anledning att inte ta till sig mer än vad man kommer att äta. Jag tänker också på att vi vuxna har ett ansvar gentemot våra barn. De ser hur vi gör och om inte respekten för mat finns hos oss, varifrån ska den då komma?

Det här blev kanske ett lite förmanande inlägg, jag är medveten om det, och det är egentligen inte det som min blogg är till för, men jag skulle ändå i vänlig ton vilja be alla som kastar mat i onödan: tänk på att det kostar i både pengar och miljö, samt att någon dessutom ska tillaga maten som åker direkt i soporna.

Vi närmar oss jul och all den goda julmaten

Så här års så början man fundera över julen och all den goda maten och gotterna som är ska finnas på julbordet. Vad måste vara med och vad kan vi avvara om vi känner att stressen blir för stor? Julen handlar ju om att njuta, inte att få migrän på julafton, vilka en del dessvärre får. Det tar dessutom en faslig tid att plocka fram ett stort antal rätter, speciellt som mycket ska vara varmt. Men vi har alla några rätter som vi måste ha med. Bakat och godis vill vi nog inte heller skippa. För egen del så är nog Janssons frestelse det sista som skulle försvinna från mitt julbord. Choklad och tryffel är jag också svag för. Men hur mycket hinner och orkar man göra själv?

För egen del så är hemlagade köttbullar ett måste. Att jag inte skulle hinna med det är lika osannolikt som att jag skulle låta bli att tvätta mina kläder. Däremot så tycker jag att den färdiggravade laxen faktiskt är godare färdigköpt, men det är ett undantag. Just gravad lax är något som i princip alltid är tillsatsfritt dessutom, men läs innehållsförteckningen innan, för det finns åtminstone en sort som inte är det och då är det väldigt enkelt att välja ett annat alternativ.

Julskinkan är alltid ett kapitel för sig. Här kan det vara näst intill omöjligt att hitta en utan tillsatser i våra butiker, men är man beredd att lägga lite extra tid på att hitta den och en hel del extra pengar på att köpa den, så finns den. Det allra enklaste är nog att kontakta en lokal bonde som har butiksförsäljning. Där hittar du säkert även tillsatsfria prinskorvar om du vill ha det.

Godiset då? Ja det är klart att det ofta smakar bättre och har bättre innehåll än det färdigköpta. För många så är godistillverkningen också ett sätt att julpyssla och samlas kring lite glögg och mysa. Köper du kakao eller choklad som ska blandas i godiset så finns det flera tillsatsfria alternativ när det gäller kakaon. Chokladen är värre och urvalet ytterst begränsat, men åtminstone mörk choklad hittar nog de flesta om de frågar efter den.

Julskinka och kvalité

För exakt ett år sedan så la jag ut det här skinksvaret på min blogg. Nu när jag läser igen så reagerar jag på något som jag inte la så stor vikt vid då och det är följande kommentar: "Det går att få tag på skinkor med mindre tillsatser, men då får man inte samma ätkvalitet och det kommer även att vara ett annat kilopris på den skinkan." Varför skulle kvalitén bli sämre? Vilken dum kommentar egentligen. Om det nu är så att skinkan blir sämre utan tillsatser, är det då inte kvalitén på köttet som är dålig från början? I min värld så är mat som inte klarar sig utan tillsatser mat som håller måttet. Just sådana här kommentarer är dem som får mig att dra öronen åt mig eftersom färg, smak och fluff som tillsätts görs just för att dölja något dåligt.

Hej Katharina,

Tack för ert mail!

För att få smaken av en julskinka så rimmar man den. För att kunna göra det behöver man vatten, salt och socker. Antioxidationsmedel och konserveringsmedel har vi för hållbarheten och färgens skull. Vi har även valt att tillsätta stabiliseringsmedel i vår julskinka då vi tycker att man får en godare julskinka då. Vi använder oss av tillsatser som både framställs naturligt och kemiskt. I dagsläget producerar vi ingen XXX julskinka med ett annat recept än detta. Det går att få tag på skinkor med mindre tillsatser, men då får man inte samma ätkvalitet och det kommer även att vara ett annat kilopris på den skinkan. Det bästa är nog om ni till nästa år pratar med er lokala handlare så hjälper de säkert er med att få en julskinka utan tillsatser/ mindre tillsatser, för nu tror jag de flesta butiker sålt slut på sina skinkor.

Önskar er en god fortsättning på det nya året!

Med vänliga hälsningar,

Elina Karlsson Tel: +46(0)8-505 758 13
Kvalitetschef Mob: +46(0)70-736 94 29

Kinda saltgurka...

...hittade jag på webben när jag letade efter inlagda grönsaker och sökte efter en annan sajt som tydligen hade upphört. Men det här var ju en trevlig överraskning då jag vid jul skrev om min rödbetssallad och om att jag inte hade hittat tillsatsfri saltgurka. Men det finns alltså och det var väl det som jag trodde. Det här är ingen sort som jag själv har smakat, men ramlar jag på den så ska jag prova den, för den är lite annorlunda då den inte är inlagd i ättika.

Ingredienser:

gurka
dill
salt
kryddor

Kort och enkelt och säkert välsmakande. Återigen så är det här ett bevis på att man kan tillverka livsmedel utan E-nummer, trots att vissa fabrikanter vill hävda motsatsen, givetvis på grund av ekonomiska vinster.

Hemmagjord Janssons frestelse

Nu är ju inte mattips eller recept det som jag brukar skriva om här på bloggen, men när jag för en stund sedan bläddrade igenom senaste numret av en mattidning så var ju givetvis Janssons frestelse med och som vanligt så innehöll den ansjovis. Vad annars tänker ni kanske och självklart så ska ju en Jansson ha "Jansson" i sig som man brukar säga. Däremot så kan man med fördel använda ansjoviskryddad sillfilé och det är av den anledningen som jag gör det här inlägget.

När jag såg receptet så slog det mig igen att man aldrig ser ansjoviskryddad sillfilé som alternativ. Att använda det istället ser jag två anledningar till. Den ena är att det är billigare, mycket billigare, och vill du vara ekonomisk så kan du alltså vara det utan att ge avkall på smaken. Den andra anledningen är det som jag skrev sist här, smaken alltså. Har du smakat på både ansjovis och ansjoviskryddad sillfilé vid samma tillfälle så vet du att smaken är lika bra (kan ju självklart variera med olika märken), men att ansjovis är väldigt tunt filead och nästan smälter när den tillagas. Vill man alltså ha lite matigare frestelse så är alltså sillfiléerna ett bättre alternativ och jag gillar när det är lite "fiskbitar" i den.

Så, eftersom det är juletider nu så kunde jag inte låta bli att göra det här inlägget. Men tillsatserna är jag rädd att du får på köpet vad du än väljer. Fast kanske någon av er läsare har hittat ett alternativ och i så fall så tar jag mer än tacksamt emot tips om det.

Fortsatt trevlig Lucia!

Senapssill, igen...

Till midsommar 2010 och julen 2014 så skrev jag om senapssill. Det är alltså tredje gången som jag tittar på innehållet nu. Tyvärr så har det inte hänt mycket på innehållsfronten och man undviker att skriva E i innehållet.

Så här ser senapssillen ut från en av våra största fabrikanter:

sill i bitar
vatten
socker
rapsolja
hela och malda senapsfrön
salt
ättika
förtjockningsmedel (xantangummi)
konserveringsmedel (natriumbensoat, kaliumsorbat)
kryddextrakter
färgämnen (sockerkulör E150c, betakaroten)

Xantanagummi heter på E-språk E 415 och är ingen märkvärdigare tillsats än något som framställs från socker genom bakteriell jäsning. Det fungerar både som förtjocknings- och stabiliseringsmedel. Natriumbensoat heter också E 211 och framställs syntetiskt. Det här ska man kanske akta sig för om man är av känslig natur, för det kan ge astmaanfall om det går riktigt illa. Kaliumsorbat heter E 202 och kan även det ge reaktioner om man är känslig. Även denna tillsats är syntetiskt framställd.

Tja, vad säger man om det här då? Inget som gör att det börjar vattnas i munnen kanske. Tyvärr är det ändå väldigt gott och kanske kan vi acceptera några E-nummer om vi inte har tid att fixa vår egen inläggning. Men nog hade man kunnat önska mer, speciellt från ett sådant här stort fabrikat.