Billigt och bra!

Jag måste börja med och be om ursäkt för mitt långa uppehåll; fyra dagar har gått sedan jag bloggade senast och jag trodde inte att tiden hade sprungit iväg så fort, men det hade den tydligen. Skärpning!

I alla fall: jag hade tänkt göra ett annat blogginlägg än det som jag nu kommer att göra, men efter gårdagens middag så dök än en gång frågan om bra och billig mat upp i mina tankar och efter att tidigare i morse ha råkat hamna i ett intressant program med hjärnforskaren Martin Ingvar där han menade på (precis som så många andra tyvärr) att sött och dåligt kostare mindre än nyttigt så kände jag att det är viktigt att än en gång göra ett litet inhopp i mytdebatten om att man äter sämre om man äter billigt.

Dottern var nämligen över och vi lagade middag tillsammans. Det blev en vegetarisk pastarätt och ingredienserna landade i pris på någonstans runt 45 kronor inklusive pastan och resultatet blev förutom att det var gott och nyttigt så klart, hela sju portioner. Slå det med något trist halvfabrikat eller något annat som man köper för att det är billigt! För övrigt så tål det att upprepas att mat som är billig och samtidigt dålig ofta ger ett större sug efter mer dito eller socker eller något annat som inte är bra för oss och vi äter därför mer än vad vi borde, vilket förutom att det kostar oss vår hälsa, gräver djupare i plånboken. Ytterligare en aspekt och som av någon anledning aldrig tas upp i samband med pengar, är att många som äter dåligt både röker och dricker alkohol. Visst är det så att det inte alltid kan jämföras, men saken är den att det ofta inte handlar om pengar för då skulle vi inte överhuvudtaget köpa vissa produkter, men det gör vi människor ändå. Jag är alltså rädd att man tror sig på ett enkelt sätt ha hittat lösningen utan att ha gjort det. Känner man dessutom ett starkt sug efter något så ser man till att få det man vill ha på ett eller annat sätt. Sockerskatt till exempel är därför inte rätt väg att gå, vilket i och för sig Ingvar sa i programmet, vilket jag tycker är bra. Ett stort problem är att många inte kan eller vill laga mat och många tror också att det går snabbare att vispa ihop en pulversås än att göra egen, vilket inte stämmer, men leder till ett sämre och dyrare alternativ.

Däremot så sa Ingvar något som jag uppskattade mycket och som jag själv har börjat engagera mig i och det är att våra myndigheter måste bli mycket bättre på att ställa krav på det som säljs i vår handel. Innehållet är som bekant förkastligt i vissa fall. Där har vi en uppförsbacke, men den ska vi klara av. Hjälps vi åt så kommer det att gå vägen och till dig som läser min blogg: läs även innehållsförteckningen i det du handlar om du nu inte redan gör det, vilket jag i och för sig tror att du gör då du har letat dig hit till min blogg. Det är nämligen din hälsa det handlar om!

Aprikoser och annat

Idag var jag och handlade aprikoser igen, de torkade som jag har skrivit om tidigare. De kommer från Saltå Kvarn och som jag har nämnt så är färgen mörkt brun till svart och det kan se lite osmakligt ut om man jämför med de snyggt oranga som man är van vid. Men anledningen är som sagt att de inte innehåller E 220 som är ett konserveringsmedel och i aprikosfallet helt onödigt.

Men nu var det inte det jag skulle berätta en gång till utan att jag reagerade på att om man köpte de "svavlade" så var de inte bara mycket billigare utan man kunde även köpa två och få rabatt på det viset. Igen!!! Det var nämligen samma sak förra gången jag handlade dem. Varför uppmuntrar man inte kunderna att köpa den naturliga varan istället? Man säljer ju båda sorterna och vore jag handlare så skulle jag se till att profilera mig på ett positivt sätt i dagens tillsatsdebatt. Men, alla ser tydligen inte saken på det viset.

Du som kund kan trots allt försöka påverka genom att fråga och ifrågasätta. Och göra bra val naturligtvis! Har du inte redan börjat så anslut dig till oss alla som vill se bättre mat i våra butiker. Du behövs nämligen, för vi har en lång väg kvar innan man som kund kan gå in och köpa det man vill ha utan att behöva läsa innehållsförteckningen på varenda förpackning eftersom risken är större att det är någon onödig tillsats i än tvärtom.

Citronsyra

Jag var lite nyfiken på citronsyran/E 330 och mejlade tillverkaren av tomatsåsen som jag använde i pastagratängen häromdagen. Jag frågade bland annat hur citronsyran var framställd, men det ville de inte svara på. Dock fick jag lite information och så här ser deras mejlsvar ut:

Hej och tack för Ditt mail.

Produkten kokas på vanligt sätt, men i stora 500 lit grytor och citronsyran är en smakförhöjare.

Med vänlig hälsning
Findus Konsumentkontakt

Jag visste faktiskt inte att man använde det som smakförhöjare. Det jag tidigare har läst är bland annat Äkta varas kommentarer och så här säger de: "Surhetsreglerande medel. Förstärker även antioxidanters verkan mot härskning och missfärgning".

Hur som helst så läser jag vidare om framställning av och vad citronsyra är och jag har tidigare skrivit om Icas musslor som innehåller E 330. Samma gäller fikonmarmeladen som jag nyligen bloggade om och även Björnekulla hjortronsylt. Abbas musslor samt Galbanis riccotaost likaså. Alltså backar jag angående det jag skrev i förra inlägget. Citronsyra kan till och med ha fördelar för hälsan och naturligtvis ska jag tala om varifrån tomatsåsen kom och det var från Findus.

Tomat och basilika italiensk pastasås

Lite udda namn även på denna produkt, men god smak och det är ju det viktigaste. Vi skulle nämligen prova ett nytt pastarecept som sonen hade valt ut och där skulle det ingå pastasås. På tetran står det att såsen är gjord på solmogna tomater och det är ju faktiskt mer än vad man kan förvänta sig från dagens matindustri. Men vad finns utöver dessa tomater då? Jo följande:

hackade tomater (62 %)
tomatjuice
tomatpuré
basilika
olivolja
salt
lök
socker
vitlök
surhetsreglerande medel (E 330)

Jaha, det där såg väl bra ut? Det enda man kan undra över är E 330. Eftersom E 330/citronsyra, inte är naturligt utan framställt på annat sätt, så skriver jag inte ut tillverkaren. Dock har jag inte, som jag tidigare har skrivit, hittat något negativt för hälsan, utan det är alltså en princip.

Knäckesticks

Knäckesticks är tunna breda knäckebrödspinnar och kommer från Vilmas som jag skrev om häromdagen. Även dessa knäckebröd är väldigt goda och naturligtvis ekologiska och utan tillsatser. I brödet finns frön som är värmekänsliga, så tänk på var du förvarar det.

Innehållet ser ut så här:

vete
korn
råg
dinkel
svarta och vita sesamfrön
svart maltsirap
svarta och vita vallmofrön
vatten
havssalt

Det är lite annorlunda ingredienser än man är van vid i hårt bröd, men det är roligt med variation och det är alltid kul att prova något nytt. Här slipper du också E-tillsatser som jag även berättade i förrgår. KRAV godkänner nämligen över 30 sådana i sin mat. Lite märkligt kan man tycka, men så ligger det till i alla fall. Här har du alltså ett alternativ om du vill värna både hälsan och miljön.

Tillsatser som saknas

Jag skriver alltid om tillsatser som vi inte vill ha, men det finns också tillsatser, eller rättare sagt ingredienser, som saknas ibland. Kanske någon har lagt märke till att det håller på att lanseras en ny kexchoklad. Eftersom jag inte skriver ut varunamn så kommer jag heller inte att göra det nu heller. Just i det här fallet så har tillverkaren fått för sig att i samband med vasaloppet lansera en sort med blåbärssmak. För att locka lite extra så finns det fina blåbär på pappret runt godbiten och det är ju inget tvivel om vad chokladen innehåller. Eller...?

Jag får nog anmäla mig till den dumma skara konsumenter som tror att det skulle vara möjligt att hitta, ja just det, blåbär i kexchokladen. Dum säger jag för inte ens vår myndighet Livsmedelsverket anser att det här är något problem eftersom de utgår ifrån att folk fattar att det så klart inte finns blåbär i! Blåbär, ja det är väl det vi konsumenter är istället kanske. Men jag sällar mig gärna till den skaran i så fall, för i min värld är det först när jag accepterar och ser det som naturligt att bli lurad, som jag har ett problem.

För övrigt så anser jag att det är helt uppåt väggarna att det är tillåtet att lagligt marknadsföra något på det här viset. Vilken myndighet står på vår sida? Man känner sig ganska maktlös när inte ens Livsmedelsverket tar avstånd från sådant här. Sedan kan man undra vad som finns i smakämnet som trots allt uppenbarligen smakar blåbär trots att det finns 0 procent av råvaran i.

Om jag kommer att köpa kexchokladen för att få veta hur den smakar? Absolut inte!

Råg surdeg knäckebröd

Lite märkligt namn, men smaken är tack och lov godare än vad namnet är smidigt att säga. Det är alltså ett gott hårt bröd i tunna fyrkanter från något som heter Vilmas knäckebröd. Första gången jag både ser och smakar det faktiskt, men ramlade på det i en butik i stan idag.

Innehållet ser ut så här:

surdeg av råg
vete
vatten
honung
mörk sirap
jäst
havssalt

Rågen och vetet är ekologiskt vilket är trevligt. På förpackningen informeras även om att surdegen jäses i flera dagar. Bakning, sortering och packning av knäckebrödet sker för hand hos Vilmas, som har funnits 10 år i år. (Gå gärna in på deras sajt: vilmas.se) När jag läser mer om tillverkningen så finner jag att här tillåts inga e-nummer även om de är godkända, vilket annars KRAV gör och det har jag tidigare kritiserat på min blogg.

Kan bara konstatera att förutom deras föredömliga tillverkning så är det här ett av de godaste knäckebröd som jag har smakat.

Kunde inte låta bli att mejla en liten kommentar till dem och så här skrev jag:

Hej,

Jag måste bara mejla och berätta att jag köpte ert Råg surdeg knäcke bröd (lite knepigt namn) idag och det var bland det godaste hårda bröd som jag har ätit. En favorit på en gång alltså. Jättebra att ni endast använder naturliga ingredienser också.

Hälsningar Katharina Wallenborg