Pastatillverkaren hade gjort det lätt för sig och inte satt ut någon hemsideadress. Telefonnummer fanns visserligen, men det går till Italien och dit tänker jag inte ringa. För övrigt så är jag rädd att inte engelskan är den bästa hos den som svarar och risken är därför stor att jag ändå inte får svar på mina frågor plus att det kostar för mycket vilket var mitt första skäl att låta bli. Men att inte sätta ut hemsidan är svagt tycker jag, det känns som att man inte riktigt vill marknadsföra sig full ut, fast det kanske är innehållsförteckningen som är förklaringen till det.
Då återstår att gå in till affären där jag köpte pastan och helt enkelt be dem om hjälp. De säljer ju produkten så jag utgår ifrån att jag kan få svar genom personalen där. Sedan återkommer jag och berättar hur det gick. Nu vet jag inte när det blir av, för tiden är knapp för tillfället.
När det gäller tortellini i övrigt så vet jag inte vad den innehåller faktiskt. Jag köper mest pasta utan fyllning. Men jag kan tillägga att den var god hur som helst.
torsdag 17 juni 2010
onsdag 16 juni 2010
Ytskikt på ost
Jag har nu läst innehållsförteckningen på två hårdostar och idag har jag äntligen fått iväg ett mejl till det andra mejeriet och det ser ut så här:
Hej,
Jag tycker mycket om era lagrade ostar och läste nyligen innehållsförteckningen på herrgårdsosten och upptäckte att det var ett ytskikt på osten där konserveringsmedlet kaliumsorbat ingick. Jag har läst att det kan ge allergiska reaktioner och undrar om det här påverkar osten på något vis och om det är nödvändigt att tillsätta?
Hälsningar Katharina Wallenborg
Det ska bli spännande att se vad de säger. Är det verkligen nödvändigt att tillsätta? Å andra sidan, påverkar det inte osten överhuvudtaget så kanske det inte är så mycket att bry sig om, men kan man vara säker på det? I det förra svaret blev jag rekommenderad att skära bort en bit av osten för säkerhets skull. Slöseri säger jag! Dessutom så ska väl den upplysningen stå på förpackningen i så fall?
Hej,
Jag tycker mycket om era lagrade ostar och läste nyligen innehållsförteckningen på herrgårdsosten och upptäckte att det var ett ytskikt på osten där konserveringsmedlet kaliumsorbat ingick. Jag har läst att det kan ge allergiska reaktioner och undrar om det här påverkar osten på något vis och om det är nödvändigt att tillsätta?
Hälsningar Katharina Wallenborg
Det ska bli spännande att se vad de säger. Är det verkligen nödvändigt att tillsätta? Å andra sidan, påverkar det inte osten överhuvudtaget så kanske det inte är så mycket att bry sig om, men kan man vara säker på det? I det förra svaret blev jag rekommenderad att skära bort en bit av osten för säkerhets skull. Slöseri säger jag! Dessutom så ska väl den upplysningen stå på förpackningen i så fall?
måndag 14 juni 2010
Tillsatser
På livsmedelsverkets sajt kan man läsa det här: "Tillsatser har olika teknologisk funktion och används i livsmedel för att t ex öka hållbarheten (konserverings- och antioxidationsmedel), påverka konsistensen (emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och klumpförebyggande medel) eller påverka färg och smak (färgämnen, smakförstärkare och sötningsmedel)."
Användningsområdena är alltså flera och i vissa fall kan det vara svårt att tillverka vissa varor utan att tillsätta något av ovanstående. Däremot så tror jag att det i de flesta fall skulle vara möjligt. När jag har ställt frågor om glass så har jag fått till svar att det inte skulle gå att tillverka fabriksglass utan tillsatser, ändå hittade jag till sist just sådan glass, alltså utan något utöver det som skulle vara i.
När det gäller färgämnen så handlar det ofta om att vi har vant oss vid att mat ska ha viss färg, men nog skulle det kännas bättre att äta lax och skinka som inte var så färggrann om man visste att det var nyttigare.
Sötningsmedel bör man nog akta sig för rent allmänt såvida det inte är naturliga sådana så som socker, honung och liknande, men det finns tyvärr flera andra ohälsosamma sötningsmedel. Läs noga och titta på vad det är i det du köper.
Användningsområdena är alltså flera och i vissa fall kan det vara svårt att tillverka vissa varor utan att tillsätta något av ovanstående. Däremot så tror jag att det i de flesta fall skulle vara möjligt. När jag har ställt frågor om glass så har jag fått till svar att det inte skulle gå att tillverka fabriksglass utan tillsatser, ändå hittade jag till sist just sådan glass, alltså utan något utöver det som skulle vara i.
När det gäller färgämnen så handlar det ofta om att vi har vant oss vid att mat ska ha viss färg, men nog skulle det kännas bättre att äta lax och skinka som inte var så färggrann om man visste att det var nyttigare.
Sötningsmedel bör man nog akta sig för rent allmänt såvida det inte är naturliga sådana så som socker, honung och liknande, men det finns tyvärr flera andra ohälsosamma sötningsmedel. Läs noga och titta på vad det är i det du köper.
söndag 13 juni 2010
Lagrad herrgårdsost
Ost äter de flesta väldigt mycket av och det är inte konstigt med tanke på vad gott och användbart det är. Nu har jag läst innehållsförteckningen på en lagrad herrgårdsost som ligger i kylen och väntar på att bli uppäten och den hade också en innehållsförteckning som jag reagerade på, precis som den förra osten – gräddosten – som jag skrev om. Så här ser innehållsförteckningen ut:
pastöriserad mjölk
salt
syrningskultur
löpe
kalciumklorid
ytskiktet är behandlat med konserveringsmedel E 202
Kalciumklorid heter på E-språk E 509 och är salt gjort av saltsyra. Slår man upp ordet (wikipedia) så hittar man följande förklaring på vad saltsyra är för något: Saltsyra alternativt klorvätesyra eller väteklorid, är en av de vanligaste syrorna som i koncentrerad form är mycket stark. Saltsyra består formellt sett av en vattenlösning av gasen väteklorid.
Sedan har vi då åter detta E 202, eller kaliumsorbat som det också heter och som vissa personer reagerar negativt på. Finns det verkligen inget annat alternativ än det här att ha på osten? Det blir till att fråga även det här mejeriet och höra vad de säger om saken.
pastöriserad mjölk
salt
syrningskultur
löpe
kalciumklorid
ytskiktet är behandlat med konserveringsmedel E 202
Kalciumklorid heter på E-språk E 509 och är salt gjort av saltsyra. Slår man upp ordet (wikipedia) så hittar man följande förklaring på vad saltsyra är för något: Saltsyra alternativt klorvätesyra eller väteklorid, är en av de vanligaste syrorna som i koncentrerad form är mycket stark. Saltsyra består formellt sett av en vattenlösning av gasen väteklorid.
Sedan har vi då åter detta E 202, eller kaliumsorbat som det också heter och som vissa personer reagerar negativt på. Finns det verkligen inget annat alternativ än det här att ha på osten? Det blir till att fråga även det här mejeriet och höra vad de säger om saken.
lördag 12 juni 2010
Glasstrut
Nej, jag vet inte vad det var i glasstruten som jag köpte till sonen idag, men han sa till mig direkt när vi kom ut ur affären och han hade tittat på innehållsförteckningen att "Du vill inte veta vad glassen innehåller". Nej, jag ville nog inte det, men jag kan ju ana!
Eftersom vi var upptagna med annat och även jag anser att man ska få unna sig en tillsatsglass emellanåt ifall man nu vill det, så kastade jag omslaget i närmaste papperskorg. Det kändes hur som helst bra att han läste innehållet, även om jag får erkänna att han inte på något vis lägger samma vikt vid onödiga tillsatser som vad jag gör.
Att jag sällan köper surimi är till exempel en sak som han inte gillar, men nu finns det en jätteförpackning i frysen får jag erkänna, för som mamma är man ju svag för sina barn även om det går emot ens principer om vad de bör äta. Men på det stora hela så blir det oftare räkor och musslor än surimi numera, även om vi har ätit det också tidigare, men i en stuvning så har jag ibland blandat ner även så kallade krabbsticks. På smörgåstårta är det också gott, för det tycker jag verkligen och inte behöver man skala heller. Fast jag förespråkar ändå att man väljer det bästa alternativet så ofta man kan, för det går många gånger att göra det och jag tror att det är mycket en vanesak vad vi äter.
Eftersom vi var upptagna med annat och även jag anser att man ska få unna sig en tillsatsglass emellanåt ifall man nu vill det, så kastade jag omslaget i närmaste papperskorg. Det kändes hur som helst bra att han läste innehållet, även om jag får erkänna att han inte på något vis lägger samma vikt vid onödiga tillsatser som vad jag gör.
Att jag sällan köper surimi är till exempel en sak som han inte gillar, men nu finns det en jätteförpackning i frysen får jag erkänna, för som mamma är man ju svag för sina barn även om det går emot ens principer om vad de bör äta. Men på det stora hela så blir det oftare räkor och musslor än surimi numera, även om vi har ätit det också tidigare, men i en stuvning så har jag ibland blandat ner även så kallade krabbsticks. På smörgåstårta är det också gott, för det tycker jag verkligen och inte behöver man skala heller. Fast jag förespråkar ändå att man väljer det bästa alternativet så ofta man kan, för det går många gånger att göra det och jag tror att det är mycket en vanesak vad vi äter.
fredag 11 juni 2010
Tortellini
Idag köpte jag färsk tortellini med ricottaost och spenat. Det var länge sedan som vi åt tortellini och sonen är väldigt förtjust i det och det är jag också. Det blir dessutom en annan sak att äta den färska jämfört med den torkade. Det är mycket godare.
Ost och spenat låter ju inte som några konstiga ingredienser och i övrigt så vet väl de flesta vad pasta innehåller. Men det fanns lite mer här än bara detta:
durumvete
ägg
ricotta
ströbröd
ost
potatisflingor
vegetabiliskt fett
spenat
kryddor
smakämnen
salt (monosodium, glutamat)
Kan ju tillägga att det endast var 2 procent spenat i tortellinin, trots att det med stor text på framsidan visar att det är spenat i. Ja ja, det är bara att inse att man har olika definition på hur man ska marknadsföra en så liten del av innehållet. Jag tycker ju inte att innehållet ska marknadsföras som på den här pastan, men å andra sidan så är det säkert inte något stort problem eftersom de flesta ändå inte läser innehållsförteckningen.
Sedan kan man ju återigen undra varför det ska vara smakämnen tillsatt och glutamatet borde definitivt tas bort. Det blir ett mejl till tillverkaren.
Ost och spenat låter ju inte som några konstiga ingredienser och i övrigt så vet väl de flesta vad pasta innehåller. Men det fanns lite mer här än bara detta:
durumvete
ägg
ricotta
ströbröd
ost
potatisflingor
vegetabiliskt fett
spenat
kryddor
smakämnen
salt (monosodium, glutamat)
Kan ju tillägga att det endast var 2 procent spenat i tortellinin, trots att det med stor text på framsidan visar att det är spenat i. Ja ja, det är bara att inse att man har olika definition på hur man ska marknadsföra en så liten del av innehållet. Jag tycker ju inte att innehållet ska marknadsföras som på den här pastan, men å andra sidan så är det säkert inte något stort problem eftersom de flesta ändå inte läser innehållsförteckningen.
Sedan kan man ju återigen undra varför det ska vara smakämnen tillsatt och glutamatet borde definitivt tas bort. Det blir ett mejl till tillverkaren.
torsdag 10 juni 2010
Hur ren är maten – egentligen?
Hur ren är maten – egentligen?
Något som jag måste bli bättre på är att ta reda på hur ren maten egentligen är. Det står kanske att det inte är några tillsatser i, men hur vet jag att det inte finns rester av gifter i det jag äter? Det finns ju naturligtvis sigillmärkt, kravmärkt och liknande och det är ju en bra början, men det är ändå ingen garanti för att det inte finns några rester av farligheter. Däremot så är det ett bra val då man förhoppningsvis får en så bra produkt som möjligt.
Men om det inte finns de alternativen eller om jag inte har tid eller råd att leta efter och prioritera exempelvis en kravmärkt produkt, hur ska jag då kunna veta något om innehållet?
Jag har skrivit om många produkter här som inte har till exempel E 202/kaliumsorbat som vi vet kan ge reaktioner, men jag vet ändå inte ifall det finns annat i det jag äter som inte är bra. Den torkade frukten som inte har detta konserveringsmedel i sig kanske är odlat på ett sätt som inte alls är hälsosamt.
Dessutom, om jag köper en mejeriprodukt som verkar sjyst, hur vet jag att den är det? Kon kanske har ätit ett foder som inte alls är bra för vare sig henne eller mig. Det är alltså bara att än en gång konstatera att det är en djungel och att man skulle behöva sluta jobba om man skulle hinna sätta sig in i allt det här. Men intressant är det!
Något som jag måste bli bättre på är att ta reda på hur ren maten egentligen är. Det står kanske att det inte är några tillsatser i, men hur vet jag att det inte finns rester av gifter i det jag äter? Det finns ju naturligtvis sigillmärkt, kravmärkt och liknande och det är ju en bra början, men det är ändå ingen garanti för att det inte finns några rester av farligheter. Däremot så är det ett bra val då man förhoppningsvis får en så bra produkt som möjligt.
Men om det inte finns de alternativen eller om jag inte har tid eller råd att leta efter och prioritera exempelvis en kravmärkt produkt, hur ska jag då kunna veta något om innehållet?
Jag har skrivit om många produkter här som inte har till exempel E 202/kaliumsorbat som vi vet kan ge reaktioner, men jag vet ändå inte ifall det finns annat i det jag äter som inte är bra. Den torkade frukten som inte har detta konserveringsmedel i sig kanske är odlat på ett sätt som inte alls är hälsosamt.
Dessutom, om jag köper en mejeriprodukt som verkar sjyst, hur vet jag att den är det? Kon kanske har ätit ett foder som inte alls är bra för vare sig henne eller mig. Det är alltså bara att än en gång konstatera att det är en djungel och att man skulle behöva sluta jobba om man skulle hinna sätta sig in i allt det här. Men intressant är det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)