Den här bloggen startade jag i maj 2009 och det började med att jag ville ta reda på om det gick att äta tillsatsfritt och om det fanns alternativ till E-nummerstinna livsmedel. Under resans gång har bloggen utvidgats och jag skriver bland annat också om djurhållning, EU, KRAV med mera.
torsdag 8 oktober 2009
Vad säger livsmedelsverket?
Det här kan man läsa på deras hemsida och man undrar ju om det här ska göra oss trygga?
"Tillsatser får inte utgöra någon hälsorisk och ska dessutom vara av värde för konsumenten eller nödvändiga för livsmedlets hantering för att kunna bli godkända."
Om det vore så att inga tillsatser utgjorde någon hälsorisk, varför reagerar då så många? Och det där med värde för konsumenten känns nästan komiskt. Vilket värde har vattnet som producenterna sprutar in i den frysta kycklingen (är köttet av bra kvalité så behövs inget vatten eller så kallad mörning), eller bindväven som mals ner i leverpastejen?
Det är ju helt uppenbart att den hårda debatt som förs om våra livsmedel är nödvändig, för den myndighet som regeringen hänvisar till, alltså livsmedelsverket, är alldeles för flata.
tisdag 6 oktober 2009
Fryst kycklingfilé
Det här med kyckling är intressant tycker jag. Vi köper ofta filé som är fryst och säkert är det fler än jag som har varit naiva och trott att det i stort sett är kyckling i påsen eller kartongen och eventuellt bara lite, lite vatten i, för det vet man ju att det sprutas in i kött för att fylla ut.
En av förpackningarna (den som låg överst här hemma i frysen) har en innehållsförteckning som ser ut så här:
kycklingfilé 85 %
vatten
salt
protein (kyckling)
smakförstärkare E 640, E 621
antioxidationsmedel E 331
glukossirap
konserveringsmedel E 262
När jag efter stor möda lyckats läsa igenom innehållsförteckningen så förstod jag snabbt varför bokstäverna var minimala och med färger som gör det extra svårt att se vad det står, för jösses vilken lång innehållsförteckning för fryst kyckling! Vad i hela friden gör konserveringsmedlet där till exempel? Varan är ju fryst!
Eftersom jag vet att kycklingar inte alltid blir väl behandlade så ville jag veta lite om deras förhållanden också, men precis som jag gissat så fanns inte ett ord om det på förpackningen. Nu kommer jag mejla och fråga både om det och om den innehållsrika innehållsförteckningen. Det ska bli minst sagt spännande att få läsa svaret, för det hoppas jag att jag får ett.
måndag 5 oktober 2009
Ishavssallad
Den där ishavssalladen som jag skrev om för inte så länge sedan hade ju en del tveksamma tillsatser, så jag mejlade ju företaget som tillverkar den och fick ett svar där de bad om mitt telefonnummer eftersom de ville ta det den vägen istället för på mejlen.
Helt okej tyckte jag och för drygt en vecka sedan – alltså direkt som jag såg deras svarsmejl – så mejlade jag mitt nummer, men jag har fortfarande inte hört något. Jag har haft ett missat samtal som jag inte vet varifrån det kommer och det är möjligt att det var från dem, men det är ju konstigt om man inte lämnar ett meddelande eller ringer igen. Dåligt tycker jag! Men skulle de höra av sig så ska jag givetvis återkomma och berätta vad de sa om innehållet i salladen.
Kanske är det här med ifrågasättande av innehåll i vår mat mer känsligt än vad man kan tro.
söndag 4 oktober 2009
Åsikter om tillsatser
Jag har förstått att inte alla (läs industrin och dess företrädare) är positiva till den debatt som förs nu om matens tillsatser då de bland annat tycker att man skrämmer människor. För tydlighetens skull så vill jag bara säga att för egen del så finns det inget behov av att skrämma någon, däremot så vill jag upplysa och göra bloggens läsare medvetna om hur det ligger till med det här med tillsatser.
Mitt mål är att vi ska få så rena produkter som möjligt och jag håller med om det vissa försvarare av industrin säger, alltså att maten på det stora hela är bra och att de flesta tillsatser inte är farliga. Problemet är bara att jag som konsument kanske inte vill betala för en tillsats som gör att skinkan håller ihop på grund av att den är sönderprocessad, även om det inte är farligt att äta tillsatsen.
Jag kanske inte har någon lust att betala för 1/5 vatten i den frysta kycklingfilén även om inte det heller är farligt och jag kanske inte vill betala för färgämne i brödet så att det ska se nyttigare ut när det inte är det.
Vad jag vill är att det ska vara undantagen som representerar ovanstående, men nu är det inte så, för det är så otroligt mycket som har tillsatser eller är sönderprocessat så att man är tvungen att ha förtjockningsmedel, smakämnen med mera och än så länge så är jag långt ifrån övertygad om att allt är ofarligt bara för att EU har godkänt det. För mig betyder det ingenting så länge som jag vet att många tillsatser kan ge hälsoproblem, men som sagt: även i de fall de inte är farliga så har jag ingen lust att betala för dem om de inte är absolut nödvändiga.
Det är inte att skrämmas, däremot kan konsumenter som ställer helt normala krav vara skrämmande för det ställer krav på producenterna och det är uppenbarligen inte vad de önskar.
lördag 3 oktober 2009
Cocktaileffekt
Säger man cocktail så tänker nog de flesta på en god drink och det låter ju bra mycket trevligare än E-nummercocktail, men det är det senare jag syftar på nu. Talar man om läkemedel så har man ofta kunskap om vilka läkemedel man inte ska blanda och man att de kan vara direkt farliga i kombination med varandra. Men tillsatserna i maten har man dålig kunskap om.
Man vet ju en hel del om vissa tillsatser, men inte alls så mycket som man borde och att då kunna få fram svar om hur blandningen av dessa påverkar oss är ju ännu svårare. Ska jag vara ärlig så har jag ganska nyligen tänkt på att det kan vara dåligt att blanda tillsatserna. Jag har mest tänkt att var och en kan vara skadlig.
Det känns alltmer angeläget att läsa innehållsförteckningar och laga sin mat samt att helt enkelt utesluta vissa saker helt. Men det är inte lätt och jag kommer nog att fortsätta synda framöver ibland när suget blir för stort. Fast samtidigt måste man försöka påverka i rätt riktning, annars kommer vi alltid att vara hänvisade till det skräp som ofta säljs. Vi är alldeles för få som påverkar nu, trots att det här är vad våra växande barn äter. Det känns verkligen inte bra.
fredag 2 oktober 2009
Kokosmjölken
Frågan är vart vi tycker att gränsen går för vad vi vill betala för de produkter som är bättre än andra och i det här fallet skiljer det ändå några kronor. Då kan man ju tycka att "hur ofta köper man kokosmjölk?" och ser man det så, så spelar det ju ingen roll om den är dyrare såvida man inte är storkonsument.
Men problemet är ju att det blir mycket pengar om man alltid ska välja det bättre alternativet och det påverkar givetvis våra val även när vi börjar bli insatta i det här med tillsatser. Jag vet ärligt talat inte hur man ska lösa det här, men jag tycker inte att man ska behöva köpa ett sämre alternativ bara för att man inte har råd att välja.
Hur som helst så ska jag titta på innehållsförteckningen på de andra burkarna och mejla och fråga varför tillsatserna finns i de fall jag anser att de inte är bra för oss.
torsdag 1 oktober 2009
Hur har djuren det?
Genom åren har jag många gånger tänkt att jag skulle ta reda på mer om hur våra djur har det. De djur vi äter alltså. Pinsamt nog har jag inte gjort mycket mer än att tänka på att inte köpa ägg från hönor som sitter som packade sillar. I övrigt så är det väldigt svårt eftersom det oftast inte står något på till exempel kycklingpaketet. Men jag tycker att det här är en så viktig del av mina funderingar kring vad jag äter och varför, så jag kommer att ta reda på det jag kan om djurens förhållanden.
Det är klart att man hör ett och annat och jag läste nyligen att de lagar som finns i Europa (vi är ju med i Europeiska unionen och där regleras det här) är hyfsat bra, problemet är att de inte efterlevs som de borde. Därför måste vi konsumenter vara mer på hugget och inte acceptera det här och för att ställa krav måste vi ha kunskap och jag ska i alla fall bidra med det jag kan genom min blogg för att få fler engagerade mot dåliga och hemska djurförhållanden.