torsdag 28 juli 2016

Har vi konsumenter verkligen så mycket åsikter om utseendet?

I en artikel från 2014 så beskrivs hur stora delar av de odlade grönsakerna aldrig når våra mataffärer. Anledningen? Vi konsumenter tycker att de är för fula. Men gör vi verkligen det? Vissa gör det säkert, men är det så många så att en tomat som inte följer normen för hur den "ska" se ut inte blir såld? Skulle man inte om man ville kunna sälja grönsakerna med skavanker till lägre pris istället för att kasta dem eller låta dem bli biobränsle? Hur noga det är med utseendet handlar ju mycket om vad vi ska göra med det vi köper. En tomat som ska hackas för att användas i en grönsaksröra är det självfallet inte lika noga med.

Det här med matsvinn handlar om så mycket. Det är både miljö, etik och pengar. Många säger sig inte kunna äta som de vill, ändå så slänger de en stor del av den mat som de handlar. Det gäller att ta rätt på det som finns i kylen, använda fantastin och att lära sig hur mat ska hanteras. Men maten som aldrig ens når butiken då? Ja där kan vi alla påverka och faktiskt tala om att vi inte ha så stora åsikter om moroten råkar vara lite snedare än normalt. Paprikor säljs ju med ganska skiftande form om man tänker efter, så varför skulle inte även ett salladshuvud som ser lite udda ut kunna gå bra?

onsdag 20 juli 2016

Och vinnaren är...

Jag har ju som princip att aldrig skriva ut namnen på dem som gör livsmedel som jag inte gillar, men jag gör ett undantag då jag tyckte att tävlingen om livsmedel med flest E-nummer i var så rolig. Jag läste om den i den här artikeln http://www.gp.se/livsstil/konsument/mat-med-flest-e-nummer-korad-1.1117016 Den är visserligen gammal, men jag tror knappast att tillsatserna är borta.

Har du själv kollar fredagsmyset och dess innehåll någon gång? Jag försöker ju att äta naturligt och hemlagat, men nog slinker det ner E-nummerchips, tortillabröd och salami med mera ibland. Alltså sådant som jag vet har flera tillsatser. Chips är visserligen både och, men mycket annat så vet man redan på förväg att det inte är naturligt. Behöver det vara så farligt då? Nej, det kan vara helt ofarligt, men problemet är bara att väldigt många E-nummer kan vara hälsovådliga, speciellt i kombination med varandra eller annat som finns i vår miljö. Det vet vi inte så mycket om, så det finns anledning att tänka efter före.

En annan sak är den etiska biten. Varför ska jag betala för fluff och smak på grund av att maten är så processad så den förlorar både smak, konsistens och näring? Matindustrin är en ful industri många gånger och därför så är det viktigt att vi är medvetna och vågar ifrågasätta. Det gör att det vi äter har mer näring och smakar bättre.

måndag 18 juli 2016

Ica och E-nummer

Kikar man in på Icas sajt så skriver de att de aktivt ser över sina produkter. Vad det innebär i sammanhanget vet jag inte, men de har en lista med förklaringar till alla tillsatser som är väldigt pedagogisk. Gå gärna in och läs om du är nyfiken: På en annan sida på deras webbplats så finns fortfarande uttalandet "Tillsammans med våra leverantörer arbetar vi aktivt för att ta bort onödiga tillsatser i ICAs produkter." kvar. Det var i maj 2014 som jag skrev om det och det hade säkert legat där ett tag då också. Jag ska kontakta dem och höra vad som har hänt genom åren och även föreslå att de är tydligare till oss kunder med vad de har gjort.

Citygross har ju sin Ä-märkning vilket underlättar för kunderna, sådant borde alla ha tycker jag. Inte för att en tillsats alltid behöver vara fel eller farlig, men för att underlätta om man vill göra ett aktivt val. Ofta är dessutom texterna på innehållet vansinnigt små och en del livsmedelsproducenter har även en förkärlek till vit text på genomskinlig botten.

söndag 17 juli 2016

Livsmedelsverket om sulfiter

Här kopierar jag in en text från Livsmedelsverket om sulfiter. Jag gnäller ju mest på myndigheten får jag erkänna, men faktum är att man hittar en hel del information som är bra även om jag saknar massor också.

"Sulfit, svaveldioxid, svavelsyrlighet och dess salter, E nummer 220-224 respektive 226-228, kallas med ett gemensamt namn för sulfiter. I livsmedel används de som konserveringsmedel för att hämma tillväxt av bakterier och mögel. Sulfiter används också för att förhindra brunfärgning och har blekande effekt. Svaveldioxid finns naturligt i låga halter i lök och kål och kan bildas vid jäsning av vin och öl.

Sulfit är flyktigt och förflyktigas under lagring och vid upphettning. Överkänslighet mot sulfit kan förekomma hos personer som lider av astma. Sannolikheten att reagera på sulfit är större ju högre halter som finns i ett livsmedel.

Märkning:

Innehåll av svaveldioxid och sulfit i livsmedel i koncentrationer på mer än 10 mg/kg eller 10 mg/liter, uttryckt som svaveldioxid, måste alltid deklareras."

Ni som gillar vin vet att det är sulfiter tillsatt. Så här säger man på Grythyttans Gästgivaregård: "Svaveldioxid tillsätts till druvmusten för att skydda det från skadliga jästsorter och bakterier. Det är fullt möjligt att tillsätta tillräckligt lite för att jäst som vinmakaren vill ha kvar (vildjäst) ska överleva men de skadliga jästsorterna och bakterierna hindras. Svaveldioxid bildas dock även naturligt under jäsningen, så även i viner utan tillsatt svaveldioxid passeras nästan alltid gränsen 10 mg/l och varningstexten måste ändå skrivas på etiketten."

Man poängterar också att det inte är sulfiterna som ger huvudvärk och även om jag vet att det finns personer som reagerar på sulfiter (dock ofta i större mängd) så är det nog många gånger för mycket alkohol som är problemet.

Men rent allmänt så väljer jag "osvavlat" när jag kan. När det gäller till exempel torkad frukt så ser jag ingen som helst anledning att tillsätta svaveloxid om det bara handlar om färgen.


lördag 16 juli 2016

Margarin eller smör? Du bestämmer själv

Jag gillar det naturliga, det vet alla som läser min blogg. Man ska aldrig vara fanatisk och speciellt inte i matsammanhang, för då skulle vi knappt kunna gå och handla mat. Däremot så ska man ha sunt förnuft och man ska ställa krav. När det gäller matfett så är det just sådana livsmedel där vi kan göra bra val utan att behöva fundera och leta länge. Det gäller sannerligen inte all mat som säljs. Tvekar du ändå om du ska välja smör eller margarin och föredrar margarinet på grund av dess mjuka och smidiga konsistens, så läs den här artikeln: Jag gissar att valet framöver blir smör, men som sagt var, vi bestämmer alla själva vad vi vill äta och inte.

Men det är synd att vår myndighet Livsmedelsverket inte reagerar hårdare här. De ska vara oss konsumenter behjälpliga när det gäller att göra de bästa valen för vår hälsas skull. Det är dock uppenbart att myndigheten har en helt annan uppfattning än vad många av oss vanliga konsumenter har och så här står det på deras sajt: "Alla tillsatser som används i Sverige är kontrollerade och godkända. Margarin är lite förenklat en blandning av olja och vatten eller mjölk. För att oljan ska bli bredbar och blanda sig med övriga ingredienser behövs tillsatser, till exempel lecitin som kommer från sojabönor och solrosfrön och har egenskapen att det löser sig i både vatten och fett. I lättmargariner tillsätts också stärkelse och konserveringsmedel för att få en bra konsistens på blandningen och för att förlänga hållbarheten. Det är olyckligt om man av rädsla för tillsatser väljer smör framför margarin, eftersom vi vet att man minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom om man ersätter mättat fett och transfett som finns i smör med fleromättat fett från oljor."

Jag väljer själv smör, men jag försöker inte övertala er att göra mitt val, däremot så vill jag förmedla hur tillverkningen sker så att valet görs med öppna ögon.

fredag 8 juli 2016

Tillsatser och annat i maten som vi äter

När man funderar på mat och vad som finns i den och att vi använder oss av så många tillsatser så är det inte långsökt att tänka att vi även har blivit lite blinda för annat också. Det jag tänker på är miljögifter och djurfoder samt antibiotika till djur bland annat. Det är naturligtvis inte så att det sprutas in direkt i maten, men det kommer ändå in i vår kropp via det vi äter på grund av att det tar sig in i köttet. I Sverige så får man inte ge en hel grisfarm antibiotika i förebyggande syfte, men det görs i andra länder. Köper vi då kött från dessa producenter så får vi i oss sådant som vi sannolikt inte alls har någon lust till. Men låter vi bli att köpa köttet? Nej, uppenbarligen inte, för det säljs ju. Förmodligen så tänker vi inte ens på det när vi går och handlar, ofta under stress.

Galna kosjukan var ingen kosjuka utan ett resultat av dåligt foder. Man använde kadavermjöl i fodret, något som EU sedan förbjöd. Där kan man tala om att snålheten bedrog visheten. Det finns så otroligt mycket fusk inom livsmedelsindustrin och det är vi konsumenter som betalar med vår hälsa. En annan sak är som sagt var också alla miljögifter som finns. Det reagerar visserligen många emot men det är en svårknäckt nöt, fast jag tror faktiskt att det finns ett samband mellan att vi så lätt accepterar det onaturliga i maten och att omfattningen på gifterna har blivit så stor. Det är en viktig anledning att vara skeptisk till tillsatser i maten, det ena ger lätt det andra och till sist så har vi tappat kontrollen. Ju mer onaturligt som vi vänjer oss vid, ju mer blir det tyvärr.

Tillsatser är livsnödvändiga hävdar vissa. Jag håller inte med. Det som vi inte kan äta naturligt kanske vi till och med klarar oss utan och risken är alltså att har vi accepterat det ena så slinker även det andra lätt med. Poängteras ska dock att det är skillnad på de E-nummer som tillsätts. Vissa är med stor sannolikhet hälsovådliga, andra alldeles harmlösa. Men som konsument så är det inte så lätt att skilja på den ena och den andra tillsatsen. Brist på öppenhet inom livsmedelsområdet är också ett aber då det är otroligt svårt att få fram fakta. Inte ens Livsmedelsverket är villiga att svara på frågor alla gånger och i andra fall så har de inte ens svaret. Vem ska då hjälpa oss om inte vår egen myndighet kan eller vill? Många höjer sina röster kring de här frågorna, men det går alldeles för sakta. Det är en av anledningarna till att jag har mejlat politikerna om tillsatser i maten och frågat dem vad de gör för att minska dessa. Hälften ungefär har svarat och alla svar som har kommit hittar du på min blogg.