Svar från Äkta vara

Jag fick förresten svar från Äkta vara igår. Det hela blev mycket tydligare och jag är verkligen tacksam för det som de gör. Det krävs nästan att man jobbar som de gör, för det är väldigt svårt att som vanlig konsument tränga in i allt och dessutom kunna ta reda på vad som händer bakom fasaderna. Äkta vara gör ett toppenjobb där. Men vi kan alla hjälpas åt att påverka. Ställ frågor och var nyfiken så kommer även du att vara med och påverka till det bättre och det är ju bland annat vår hälsa som det handlar om.

Svaret:

Hej Katharina!

Nils-Gunnar Ilbäck förklarar nog det hela lite väl förenklat och slarvigt. Det finns flera tillsatser (liksom bekämpningsmedel och föroreningar) som har visats kunna vara både giftiga och ohälsosamma på andra sätt, om man äter de i stora mängder. Men det som EFSA gör när de godkänner dem är att de sätter ett gränsvärde. Det som de garanterar när de godkänner en tillsats är att den inte ska vara farliga i de halter som är tillåtna. Han menar alltså att vid minsta risk, i de aktuella halterna, så godkänns inte ämnena.

Alla forskare är dock sällan överens om vad som anses vara sant och bevisat och det förändras dessutom över tid. Tolkningen av resultaten kan också skilja sig mellan olika länder.

Konserveringsmedlen natriumnitrit och kaliumnitrit är till exempel godkända tillsatser inom EU, som trots det enligt viss forskning misstänks vara cancerframkallande. Av just det skälet tillåts de inte alls i Krav-produkter. I Danmark har man dessutom ett undantag från EU:s regler för att få ha strängare gränsvärden för dessa, dvs lägre tillåtna halter. Och orsaken till försiktigheten med nitrit är enligt det danska livsmedelsverket just misstankarna om att det är cancerframkallande.

Svaret på din fråga är alltså att det inte är så enkelt att avgöra vad som är farligt och vad som är ofarligt, som Nils-Gunnar Ilbäck skriver. Frågan är betydligt mer komplex och vi har inte heller alla svaren.

Kan också tillägga att Äkta vara inte kommer från hälsohållet, som är kritiska mot tillsatser för att de är farliga. Vår huvudsakliga invändning är istället att de ofta används för att fuska med maten, vilket leder till sämre kvalitet. Denna utveckling vill vi hindra.

Hoppas att det var svar på din fråga.

Mvh
Ivar Nilsson
Äkta vara

Dill chips, eller

dillchips som jag skulle ha kallat dem. Ja dessa chips skrev jag om den 15 augusti och för några dagar sedan så fick jag svar på min fråga om arom. Jag passade på att skicka med en fråga till och så här såg mitt mejl ut plus svaret som jag fick:

Hej,

Jag undrar vad arom och dillarom i era dill chips (eller dillchips) innehåller? Är det naturliga smaker bara? Jag hoppas det för chipsen är väldigt goda. Passar även på att fråga om ni har planer på att tillverka pepparrotschips?

Hälsningar Katharina Wallenborg

Svaret:

Hej Katharina!

Jag ber om ursäkt för dröjsmålet att besvara dig.

Det är syntetiskt framställda aromer. Förutom dillaromen använder man oftast flera olika aromer för att få den rätta smaken. Dillchips smakar inte bara dill, utan har också en ton av ost, lök etc. Men som sagt: aromerna är syntetiskt framställda, de kommer inte från de råvarorna.

Tack för ditt tips om ny smak!

Vi jobbar hela tiden med att ta fram nya spännande smaker. Vi kan dock inte avslöja vilka det blir härnäst.

Med vänlig hälsning

Marie Engberg

Tråkigt att inte chipsen hade naturlig arom, men så är det ofta. Däremot så är det spännande att de planerar nya smaker och det kan ju vara så att de blir mer naturliga. Man kan alltid hoppas.

Apropå E-nummer så är vissa livsmedel mer E-nummerstinna än andra och röror brukar hamna i den kategorin. Synd, för det är ju så gott! Nedanstående inlägg skrev jag för exakt 6 år sedan, sånär som på en dag och det var det första året som jag bloggade för övrigt. Jag började skriva om tillsatser i maj 2009.

Ishavssallad och innehåll

Den med gott minne och som följer min blogg kanske kommer ihåg att jag köpte ishavssallad som hade flera tillsatser. Jag upptäckte till och med en ”ny”, E 1442. Det var ett bland tre stabiliseringsmedel. Det fanns även två konserveringsmedel samt crabfish, som ju inte är en fisksort utan en processad vara med tillsatser, så den är man ju också nyfiken på.

Det första konserveringsmedlet är E 202, en tillsats som vi har konstaterat att man tillsätter för att motverka mögel- och jästsvampar. Men det kan ge allergireaktioner.

E 211 har vi också redan konstaterat att det kan ge problem och faktiskt väldigt allvarliga sådana, till exempel misstänker man att det kan ge hyperaktivitet, astmaanfall och cancer plus en del annat.

E 415 är ett stabiliserings- och förtjockningsmedel och vad jag har förstått ganska harmlöst.

E 412, är ett stabiliseringsmedel som heter guarkärnmjöl och som jag har hittat i annat tidigare och skrivit om, vilket tros kunna ge allergireaktioner även det.

E 1442 är ett Stabiliserings- och förtjockningsmedel och det verkar precis som E 415 ofarligt.

E 1442 är ett Stabiliserings- och förtjockningsmedel och det verkar precis som E 415 ofarligt. Tittar man på livsmedelsverkets hemsida så hittar man den här tjusiga betäckningen på E-numret: Hydroxipropyldistärkelsefosfat.

Crabfishen får jag kolla upp och återkomma om.

Har det blivit bättre då? Nja, det är jag inte så säker på. Jag hittade en annan sort och den var då sannerligen inte bättre. Det ironiska är ju beskrivningen där man använder ordet läcker: XXX Ishavssallad är en läcker blandning av surimi, räkor, majonnäs och Cavi-Art, romkaviar gjord på alger.

Och så här ser innehållet alltså ut:

majonnäs [rypsolja, vatten, ättika, socker, äggpulver, salt, sojaprotein, kryddor (vitpeppar, senapsfrö)
konserveringsmedel (E211, E202)]
surimi 36 % [Kina; vitfiskkött 47 %, vatten, vetestärkelse, potatisstärkelse, salt, risvin, socker
surhetsreglerande medel (E170)
krabbextrakt
sojaolja
krabbessens
stabiliseringsmedel (E407)
färgämnen (E160c, E120)
vatten
räkor [räkor (Norge), salt]
lök
cavi-art [tång, kryddor, salt, färgämnen (E120, E160c), konserveringsmedel (E202, E211)]
dill
konserveringsmedel (E211,E202)

Nu är detta bara ett exempel, men nog visar det att det går alldeles för långsamt när det gäller renare mat. Det är just sådant här som man önskar att Livsmedelsverk, ministerråd, folkhälsoministern, EFSA, EU och allt vad det är reagerade emot. Man blir faktiskt förundrad, för även dessa människor äter ju och jag utgår ifrån att de är hänvisade till samma mat som vi andra dödliga.

Kombinationseffekten, cocktaileffekten eller samverkanseffekten

Jag kopierar in lite mer från Livsmedelsverkets sajt som kan vara intressant att läsa. Här behövs verkligen mer kunskap:

"Kombinationseffekter

När tillsatser bedöms diskuterar Efsa även om det finns en hälsorisk när flera olika tillsatser används samtidigt. Detta kallas kombinationseffekter (eller ibland cocktaileffekter). Livsmedelsverket och Efsa är väl medvetna om att kombinationseffekter i enstaka fall kan förekomma och arbetar aktivt för att öka kunskapen inom detta område.

Kombinationseffekter är alltid svåra att bedöma, det gäller inte bara för tillsatser utan även för exempelvis kemiska ämnen eller föroreningar i vår miljö. Man tar hänsyn till möjliga kombinationseffekter när tillsatserna utvärderas så långt det är möjligt. De flesta tillsatser som blandas i livsmedel har olika effekter i kroppen och risker för kombinationseffekter är då små."

På ett annat ställe på sajten kan man även läsa det här:

"Forskning om kombinationseffekter

Kemiska ämnen studeras vanligtvis ett i taget. Det finns studier där man testat vilka effekter olika blandningar av kemiska ämnen kan ge hos försöksdjur, men det är praktiskt omöjligt att testa alla de oändligt möjliga kombinationer som finns.

Den kunskap som finns idag tyder på att det är sällsynt att ämnen förstärker effekten av varandra, så kallad synergism, vid den exponering som man får via maten. Däremot bidrar alla giftiga ämnen, oavsett i vilken koncentration de förekommer, till blandningens totala "giftighet" och effekterna bör därför summeras.

För att kunna göra en helhetsbedömning behövs så mycket kunskap som möjligt om de enskilda ämnenas verkningsmekanismer och om vilka hälsoeffekter de kan ge."

Man undrar i sitt stilla sinne varför då så många helt onödiga "flufftillsatser" tillåts och varför smakförstärkare får användas på grund av att maten är så sönderprocessad. Vidare kan man undra om det verkligen är nödvändigt med tillsatser för att maten ska få en annan färg än vad den egentligen har. För egen del så tycker jag till exempel inte att "osvavlade" aprikoser ser oaptitligare ut än de orangea. Det är ofta bara en vanesak. Jag hoppas att våra svenska myndigheter och politiker tuffar till sig här och gör mer för att påverka i rätt riktning.

Vilka tillsatser är tillåtna?

Ja det är inte så att vi själva sitter och väljer vilka tillsatser som ska finnas i maten, även om vi självklart är med och påverkar, ja Sverige är med och påverkar alltså. Men det är den så kallade EU-kommissionen som bestämmer vad som ska godkännas och inte. Men kan vi vara säkra på att alla tillsatser är helt ofarliga? Vissa är det alldeles säkert, det finns exempelvis ett E-nummer för bränt socker och det är ju inget konstigt. Men alla de andra? Så här säger Livsmedelsverket:

"De tillsatser som ingår i maten är inte farliga för oss. För att en tillsats ska bli godkänd får den nämligen inte innebära en risk för människors hälsa. Användningen av en tillsats får heller inte vilseleda konsumenten. Dessutom måste den anses nödvändig i livsmedlet och av värde för konsumenten."

Det är en stor myndighet och här finns självklart många experter och kunniga människor bakom uttalandena. Men som konsument så kan man ändå tillåta sig att tvivla ibland. Som jag tidigare har påpekat så är samverkanseffekten inget som det finns gedigen forskning på och än mindre om man tittar på kombinationen E-nummer och allt annat som finns i vår miljö. Men mer och mer kunskap kommer och det är viktigt att vi är kritiska och uppmärksamma. Man ska inte vara överdrivet orolig, för det är inte heller hälsosamt, men att ifrågasätta är faktiskt bra ibland.

Tillsatser som kan vara cancerogena och sojalecitin

Kan tillsatser vara cancerogena och tillåts de i så fall? Det finns ju tillsatser som har visat sig vara det i djurförsök, men som ändå är godkända, något som Livsmedelsverket säger att det inte förekommer. Jag kopierar ett brev från dem som jag har lagt ut här tidigare:

Hej,

Här kommer sent omsider svar på frågan när det gäller hälsorisker.

Alla livsmedelstillsatser som godkänts i Europa, inklusive klumpförebyggande medel, får ett E-nummer för att visa att det är en godkänd och säker tillsats. För att en tillsats ska godkännas krävs således en omfattande dokumentation som visar att den inte är skadlig att äta. Bland de studier som är ett absolut krav är tex cancerstudier i djur. Vid minsta misstanke om cancerrisk godkänns inte tillsatser. I de guidelines som företag är skyldiga att följa för ansökan om godkännande av tillsatser ingår ett stort antal studier på celler och djur, inkl cancerstudier. Dessa studier måste göras för alla tillsatser för att visa att de inte innebär någon hälsorisk för konsumenter. Du kan gå in på EFSAs hemsida och titta i utvärderingar av olika tillsatser vilken omfattande säkerhetsdokumentation som faktiskt krävs för att en tillsats ska godkännas. Förutom dessa krav ställs en mängd andra krav av teknisk natur, tex renhet, egenskaper och stabilitet, samt hur den fungerar i livsmedlen.

Hälsningar

Nils-Gunnar Ilbäck

Att jag ramlade på detta berodde på att jag började kika efter svaret från ministerrådet, vilket jag skrev om igår. Jag hade visst fått svar, men det visade sig att personen som jag skickat till var från Livsmedelsverket och ingick i en arbetsgrupp som hade ett uppdrag åt ministerrådet. Hon i sin tur hänvisade vidare och jag fick alltså svar, men inte från rådet och jag kopierar in det igen:

Hej,
Lecitin är vanligt förekommande i naturen både i djur och växter, och finns i alla celler. Vanliga källor för framtagande av lecitin är ägg och sojabönor. Det är ett fosfor- och kvävehaltigt fettämne som tas fram genom extraktion med alkohol som sedan indunstas och renas. Huvuddelen av lecitin som tas fram är faktiskt en biprodukt när man utvinner olja ur sojabönor. Vid dessa processer används således alkohol och eter som effektivt tas bort i reningsprocessen. Man har dessutom en noggrann teknologisk kravspecifikation på produkten, alltså krav på renhet, för tex toluene–olösligt material, syra och peroxid värden, olika tungmetalller som exv arsenik, bly, kvicksilver. Att renhetskrav uppfylls kontrolleras noga och fortlöpande vid tillverkning av alla tillsatser, inklusive lecitin.

Den allmänna och vetenskapligt baserade bedömningen är att, för människor som inte är allergiska för soja eller ägg är lecitin en säker livsmedelstillsats. Man har alltså i den omfattande säkerhetsvärdering som gjorts för lecitin, och som görs för alla livsmedelstillsatser, inte funnit några negativa hälsoeffekter och man har därför inte heller satt något ADI- (Acceptabelt Dagligt Intag) värde för lecitin. Vidare har detta lett till att man inte har någon mängdbegränsning i användningen annat än den som gäller för quantum satis tillsatser.

När det gäller framställningsmetoden är det mycket riktigt så att det kan vara svårt att få fram den exakta teknologiska metoden eftersom den till varierande omfattning kan vara industriskyddad. Vad som är viktigt att veta är att när en tillsats godkänns ingår även en utvärdering av metoden för framställning, samt eventuella risker med att ämnen som ingår i processen skulle kunna komma med till den färdiga produkten. Vi har idag en europeisk myndighet EFSA (European Food Safety Authority) som ansvarar för all livsmedelssäkerhet, inklusive godkännanden av livsmedelstillsatser. Alla utvärderingar som görs publiceras i omfattande rapporter som kan hittas på EFSAs hemsida. Vill man veta mer om enskilda ämnen, utvärderingar och framställning finns här mycket information att hämta.

Hälsningar
Nils-Gunnar Ilbäck

Nils-Gunnar Ilbäck
Professor
Risk Benefit Assessment Department
National Food Agency
P.O. Box 622
SE-751 26 Uppsala
SWEDEN

Personen som har skrivit svaret är som ni ser professor och det inger så klart ödmjukhet, men jag är inte riktigt nöjd ändå och fortsätter därför att titta på det här och det blev ett mejl till Äkta vara som jag skickade tidigare idag:

Hej

Jag är som många andra intresserad av vad jag äter och försöker sedan ett antal år att rota i detta för att kunna göra bra val, vilket verkligen har visat sig vara en djungel. Hur som helst så hittade jag det här gamla brevsvaret från Livsmedelsverket och kom då osökt att tänka på er eftersom jag har läst att vissa tillsatser kan vara cancerogena, men att det än så länge bara är genom tester på djur. Eftersom svaret är tydligt med att man vid minsta misstanke inte tillåter en tillsats, så blir det för mig motsägelsefullt. Kan Äkta vara hjälpa mig att få en tydligare bild av det hela? Jag har fetmarkerat meningen som fick mig att mejla er.

Hälsningar Katharina Wallenborg

70% cocoa sea salt pecan

Så, vad är då det här för något: kakao, havssalt och pekannötter? Jo, det är en chokladkaka som innehåller havssalt och pekannötter. Det är ingen av de där vansinnigt dyra sorterna, men heller ingen lågbudgetchoklad, så vad kan man då förvänta sig av innehållet med detta i åtanke? Inte så mycket mer än när det gäller billig choklad, säger jag som numera är ganska härdad efter alla innehållsförteckningar som jag har läst. Men, ibland så blir man faktiskt positivt överraskad, även om det tyvärr sällan gäller godis, så jag ska inte döma innan jag vet.

Vi kikar:

kakaomassa
socker
kakaosmör
karamelliserade pekannötter 10,5 %
smörfett
arom
emulgeringsmedel (sojalecitin)

Den där sista ingrediensen, sojalecitin, eller E 322, är ju inget som man är så där jättesugen på att äta. Den framställs med hjälp av bensin. Inte alls trevligt. Kom på att jag för mer än 1½ år sedan skrev till en representant i Nordiska ministerrådets grupp och frågade om just denna tillsats. Fick jag något svar? Tyvärr inte och sedan så glömde jag bort det, men jag ska mejla och påminna.

Tillbaka igen!

Hej! Uppehåll i skrivandet igen, men i morgon är jag tillbaka och bloggar på nytt. Det har verkligen blivit oregelbundet, fast jag hoppas att ni som följer bloggen inte överger den trots detta.

Matfusk

Visste du att det ofta finns kriminalitet bakom matfusk? Det är säkert inte något som man tänker på när man hör ordet matfusk. Det är ju illa nog med fusk, men ännu värre när det finns kriminella nätverk bakom. Men vad gör då dessa nätverk? Det kan handla om kontroll av olivolja där det är italienska maffian som styr och ställer. Resultatet för oss konsumenter är olja av sämre kvalité. De till och med smaksätter rapsolja och säljer den som olivolja. Det handlar ofta om ligor som sysslar med människohandel och droger, alltså den smutsigaste marknaden av alla.

Hur som helst, kanske har du läst om falsk oxfilé eller också så har du köpt oxfilé som inte riktigt har känts som sådan. Du kan ha råkat köpa fläskfilé som har varit färgad, för sådan har sålts. Sanslöst säger jag bara.

Men även flingor märks om och sedan blir de plötsligt ekologiska. I Kina så finns det till och med fabrikstillverkade ägg, alltså inte ägg värpta av hönor utan människotillverkade.

Men det finns hopp, i alla fall enligt Livsmedelsverket, vilka ska utbilda 200 inspektörer för att förbättra kontrollen av matvarors innehålls- och ursprungsmärkning.

Nu ska man ju vara medveten om att detta inte bara rör Sverige eller Europa, utan hela världen och när det gäller matfusk så har det faktiskt förekommit i "alla" tider. Det är inget nytt, men metoderna blir så klart mer raffinerade.

Varför tillsatser i glass?

Det här är väldigt intressant tycker jag. Så här säger en av alla tillverkare på sin sajt:

Vi använder tillsatser i våra produkter för att de ska få en bra konsistens, tåla temperatursvängningar och ge en bra munkänsla. Tillsatserna vi använder höjer kvalitén samtidigt som de ger glassen en lägre fetthalt och ett lägre pris.

Den minnesgode kanske kommer ihåg att jag för några år sedan mejlade och frågade om tillsatser och en av våra stora tillverkare sa då så här:

Vi har ingen glass som är helt naturlig, det är inte möjligt att göra glass i stor skala utan stabiliseringsmedel och emulgeringsmedel. Att tillverka glass i stora mängder, som man gör hemma, det är ohanterbart och för dyrt.

Det här stämmer ju inte, vilket jag och många andra sedan länge har konstaterat. Fluffet i glassen kan dock göra att man känner att man får mer för pengarna, men ha då i minnet att kompakt glass är den som är naturlig, precis som när du gör egen.

Hittade förresten en annan artikel om glass och innehåll, dock inte helt ny, men ändå intressant då ingredienserna är desamma fortfarande: http://www.aftonbladet.se/minekonomi/article16854161.ab

För egen del har jag nog lättare att hantera gelatinet än lössen och visst, de är naturliga, men ändå, inte så tilltalande.